Det sårbara sämhället

Fredag 20 juli 2012

Har länge tänkt på att åter börja med min blogg. Nu är tiden mogen…

 

Det sårbara sämhället 

Igår så var det totalstopp för all tågtrafik i västra Sverige. Det var ett större haveri vid driftledningscentralen i Göteborg som slog ut hela driftledningsområdet i flera timmar. Även jag blev drabbad. Jag körde godståg 69872 från Trelleborg mot Göteborg.

Men jag kunde ändå i samråd med Fj-tkl i Malmö ställa mig i tätorten Markaryd. Det kändes bra att inte bli stående mitt ute i ingenstans denna gången. Här blev det ett par timmars väntan.

När jag sitter där i min lokhytt kan jag inte låta bli att tänka på alla tusentals resenärer på olika tåg runt om i västsverige. De som blir sittade i tågen…man kan bara konstatera att vårt moderna samhälle många gånger är sårbart…i detta fallet…något slags datorfel och tusentals människor drabbas.

 

 

Published in: Okategoriserade on juli 20, 2012 at 9:34 f m  Comments (1)  

Ångtåg och grillning

Söndagen 10 juli 2011

Så sitter jag här på Freden med min kaffekopp. Det är tidig morgon. Klockan är 06.30, ute kvittrar fåglarna…solen bryter fram. Fantastiskt skönt att sitta i stillhet på altanen och bara njuta av stunden.

Men det ska ärligt sägas också lite ensamt. Lydia är hos Maria.

En trevlig helg

Helgen har varit mycket trevlig. Min och Marias gemensamma vänner från Stockholm kom på besök. Kalle o Karin och lilla Hedvig. Tillsammans har vi lagat mat, ätit o druckit gott…lekt med barnen…haft intressanta diskussioner…
Maria och Karin har fått rida, medans jag o Kalle åkt ångtåg med barnen på museijärnvägen. Som sagt En otroligt trevlig helg!

Published in: on juli 10, 2011 at 5:23 f m  Kommentera  

En händelserik vecka

Torsdag 16 juni 2011

Så var det dags för lite bloggande igen. Jag har varit lite slö med att skriva den sista veckorna. Men jag tycker väl att jag inte haft så mycket att skriva om tyvärr. Dock har min sista arbetsvecka varit utöver det vanliga med lite ovanliga saker som kanske kan intressera någon. Vad vet jag?

Konsten att äta tre-rätters middag i en lokhytt

Förra veckan så kom jag åter att köra godståg på Malmö/Trelleborg. Det mesta var som vanligt. Men på söndagen fick jag mig en rejält trevlig överaskning. Jag gick som vanligt från hotellet i Trelleborg vid 11-tiden in på tågx Trg för att ta ut körorder. Min nattvila natten innan hade varit si så där. Jag vaknade titt som tätt och fick ingen ro. Jo, jag var trött och sliten på förmiddagen. Detta uppmärksammade tkl som sa ”du ser lite sliten ut”, och som sagt det fick jag erkänna.

Men jag gjorde det jag skulle, och började med att klargöra mitt lok. Strax efter det jag hade tagit spänning så knackade det på min dörr i loket. Där stod Tkl Trelleborg och undrade om jag var hungrig. ”Jo, visst svarade jag.
Ja, sa han ”vi hade studentmiddag igår och då blev det mat över”. Jag orkar inte äta upp all mat jag fått med mig. Så vill du ha lite”…Jo, visst svarade jag en gång till, det skulle sitta bra framöver.

Vilken festmåltid det blev sedan…vad är det som händer? Jag blev verkligen glatt överaskad när tkl bar in den ena efter den andra maträtten i lokhytten. Det blev faktiskt en tre-rätters middag! Så det blev att äta förrätten på Malmö godsbangård, huvudrätten i Eslöv och efterrätten i Hässleholm. Sedan var jag riktigt mätt, nöjd och glad. Måste ge ett stort Tack till Tkl Trelleborg för denna oväntade kulinariska överaskning…Trafikverkets tågledning är bara såå bra!

Dålig fart i motlut

I början på veckan skulle så den s.k Bergslagsbanan stängas av för nybyggnation och andra banarbeten. Nu skulle bland annat godstågen ledas om. Norrgående via Bohusbanan, Öxnered och södergående via Öxnered Älvsborgsbanan/Havrebanan (UVHJ). Så sista dagen på min arbetsvecka så blev det att omledas. Jag startade från Trelleborg och allt gick utmärkt tills jag kom till Uddevalla.

Ja, det var till att börja med var inget ovanligt. Allt gick som det skulle på någon slags rutin. Kom in med El 16 2212 på spår 4 med drygt 600 meter långt och 1467 ton tungt tåg. Rundgång med lok, sätta aktersignaler på plats och ett bromsprov. Mitt i denna procedur började det duggregna…så där fint knappt synligt regn. Men jag har fixat allt, ligger dessutom 10 minuter före tiden. I loket hör jag avslappnat på nattradion…ja ganska intressant att lyssna på. Jag ringer fjärren och säger att jag är klar för avgång. Några sekunder senare så går huvud-dvärgsignalen om i kör 40. Detta med att gå från Uddevalla med godståg mot Öxnered hade jag gjort många gånger tidigare. Det skulle väl inte vara något märkvärdigt…

Nu sitter jag där i lokhytten och hör som sagt på nattradion samtidigt som jag startar det tunga tåget. Med knappt 20-30 meter till dvärgsignalen så gör jag som jag brukar startar lite lugnt…femte körläget..öhh det går för långsamt, jag ökar dragkraften men det slirar direkt…motlutet börjar i princip direkt efter dvärgsignalen, fan, hur ska det här gå?… vid ingången i första tunneln så har jag bara 15-20 km/h. Väl inne i tunnel så upp i sjunde körläget, men det märks knappt, åttonde körläget och farten ökar väldigt långsamt. Försöker med full dragkraft på nionde körläget men det slirar direkt…

Backen upp från Uddevalla mot Öxnered är ökänd…tror den ligger på 14-16 promille i ett par kilometer. Det hade som sagt aldrig direkt varit några problem innan, men nu var det ett betydligt tyngre och större tåg än vanligt, till detta ett fint duggregn.

När jag nu kom ut från de båda tunnlarna hade jag på tok för dålig fart drygt 25-30 km/h. Det gick inte att få något riktigt grepp trots att jag sandade och hade slirbroms till. Jag började inse att det här går inte. Farten minskade allt mer, och jag hade en bra bit kvar innan motlutet släppte. När jag var nere i 5 km/h så skakade hela loket när det släppte och slirade. Nej, bara att inse det här går inte. Jag stannade med en cirka 300-400 meter kvar till toppen på backen.

Jag ringde fjärren och talade om mitt problem. Men som tur var så fanns det banarbetare på plats inne i Uddevalla. De skulle ha ett A-arbete på bangården. Hjälp med uppsikten bakåt och tillstånd av fjärrtågklareraren kunde jag nu backa in på bangården igen. Vilken tur i oturen! Nu fick jag tänka till…jag grusade hela vägen tillbaka in på bangården. Detta var en förutsättning för att överhuvudtaget ta sig upp för backen med detta tunga tåget under dylika väderförhållanden.

Nu gällde det att ta sats! Att få upp farten innan motlutet började. Jag backade nu ner tillbaka på spår 4 och fortsatte ytterligare en 300-400 meter och stannade med loket mitt emot stationshuset. Nu jävlar! Nu ska tåget upp för backen! Jag stängde av radion och ringde fjärren igen. Klar för avgång!

Nu drog jag på så mycket jag kunde. Direkt till sjunde körläget och passade så att jag inte slirade. Farten ökade 10…20…30 km/h. När jag gick in i tunneln hade jag 35 km/h. Nu nionde körläget och full dragkraft! Farten ökade långsamt 40, 45 km/h, ATC började pipa. Nu gällde det att loket inte släppte och ATC skulle ta mig. Det vore förödande mitt i motlutet.

När jag sedan kom ut ur första tunneln så var det att fort dra ner pådraget till femte körläget. Allt för att minimera risken för slirning. Farten minskade åter. ATC piper till och jag får upp sth 60. In i nästa tunnel och full dragkraft igen…grusningen på tillbakavägen har gjort underverk. Nu hade jag en fart av drygt 45 km/h, nu skulle jag bara genom en kurva och så några hundra meter till så skulle jag klarat den värsta delen av motlutet.

Ut ur nästa tunnel och samma visa och ner med körreglaget till läge 5-6.
Men nu släpper det och loket slirar i kurvan…jag tappar åter fart. Här har jag inte förgrusat och det märks direkt. Men nu är jag snart på toppen. När motlutet släpper har jag 15-20 km/h och farten ökar igen. Pust det var skönt! Nu kommer jag strax till Öxnered…jag blev endast dryga 40 minuter sen…nu blir det avbyte av min norska kollega. Jag åker Taxi till hotell Kung Oscar i Trollhättan för en välbehövlig sömn. Då var denna veckans arbete till ända…

Published in: on juni 16, 2011 at 9:08 f m  Comments (5)  

Snart slut på ledigheten!

Tisdag 10 Maj 2011

Nu är snart min lediga vecka över. På tisdag strax innan midnatt så börjar jobbet igen. Som vanligt blir det godståg ner mot Skåne.
Min nuvarande lediga veckan har varit bitvis jobbig. Lydia har med ålderns rätt blivit riktigt aktiv. Som sagt bitvis jobbigt, men det ger otroligt mycket tillbaka.

Men nu väntar jobbet…ja det blir faktiskt lite avkoppling att börja köra tåg igen…;)

Njuter av det vackra väderet

Hela veckan har varit toppen. Sol och lite drygt 20 grader varmt och hela trädgården står i blom. Fantastiskt härligt! Att sitta på altanen någon halvtimma på morgonen med en kopp kaffe är livskvalitet. Men nu börjar jobbet igen! Så idag blir det att förbereda sig med nytvättade arbetskläder, rätta in de senaste ändringstrycken i linjeböckerna. Vi får se hur denna arbetsveckan blir…troligen relativ enkel då man nu satt in ett extra tågpar Göteborg Skansen-Malmö. Tåget från Oslo går inte in på Skansen längre. Det blir bra!

Published in: on maj 10, 2011 at 5:53 f m  Kommentera  

Lokman, kamrat och mentor

Onsdag 4 maj 2011

Tiden den går! Nu har jag nåtts av det sorgliga beskedet att den 85 år gamle lokmannen Nils Eric Axelsson gått ur tiden. Det fanns två stycken lokmän som kom att betyda väldigt mycket för mig. Gösta Atterlöf och Nils-Eric Axelsson som varit något av mina mentorer vad gäller ånglokstjänsten, men också som väldigt hyggliga och goda kamrater.

Nils Eric Axelsson som alltid med sitt glada humör och ödmjuka sätt lärde mig mycket om ånglokstjänsten i mina tidiga år vid Anten-Gräfsnäs Järnväg. Aldrig att han var någon översittare, eller skröt över sina kunskaper. Han hade en förmåga så att man aldrig kände något tvång inom frivilligverksamheten vid AGJ. I hans sällskap blev det mesta lustfyllt. Ja, han var en god järnvägare med ett härligt glatt sinne.

Han hade också en otrolig förmåga att sprida denna glädje, både bland AGJ´s medlemmar och resenärer. Detta speciellt då han medverkade som tågbefälhavare i skolresetrafiken vid AGJ. Han var utan att överdriva omåttligt populär bland skolungarna. Han var en av de som verkligen bidrog till Anten-Gräfsnäs Järnvägs dåvarande goda rykte.

Han ville helst gå som tågbefälhavare de sista åren som trafikaktiv vid AGJ. Men i början på 1980-talet så stod han ofta på lokdurken. Då såg man alltid till att få möjligheten att tjänstgöra ihop med honom. Det blev många ångloksturer ihop med Nils-Eric på AGJ. Han hade tillika en god och pedegogisk förmåga att dela med sig av sina kunskaper. Allt han berättade sög man åt sig som en tvättsvamp.
Denna informella utbildningen kom att betyda väldigt mycket för mig i flera avseenden.

Som sagt hans ödmjuka och hyggliga inställning till oss ungtuppar vid museijärnvägen/loktjänsten vid 1980-talets början gjorde att vi kände stor respekt och förtroende för Nils-Eric. Han behandlade alla lika! Alltid på ett schysst och kamratligt sätt. Han var en hedersman! Så enkelt var det…

Sista gången jag träffade honom i en ånglokshytt var i Herrljunga år 2001. Det var i samband med GBBJ´s utfärd på Kinnekullebanan. Då hade han åkt från Göteborg till Herrljunga för att fotografera denna ångtågsutfärd. Nils-Eric klev upp vant i lokhytten på SJ B 1281 och frågade glatt om vi behövde hjälp.

Jag och väldigt många andra kommer att sakna dig Nils-Eric! Men jag är övertygad om att du just nu står glad i någon himmelsk ånglokshytt.

Published in: on maj 4, 2011 at 5:53 e m  Kommentera  

Facebook och nattarbete

Fredag 29 april 2011

Så har man vaknat igen i Trelleborg. Är fortfarande trött och en aning sliten efter nattens jobb. Det blir det vanliga nu, kaffe och lättare frukost. Sen in i duschen och så ut på en promenad på stan. Trelleborg är en typisk sommarstad. Faktisk ganska mysig. Tidigt i morse när jag kom med godståget så kom också färjan från Sassnitz på väg in mot hamnen. Det blir full aktivitet när denna tågfärja lägger till. Nu växlas Berlintåget av färjan och man ser en massa förväntansfulla resenärer på tåget. Ja, det skulle inte vara fel att komma ner lite på kontineneten igen. Berlin vore inte fel…någon som vill följa med?

Men har jag tid med det? Jag har ju lite annat att göra hemma också. Man ska faktiskt uppleva våren i Sverige efter en så lång och besvärlig vinter. Men framåt juni månad kanske det vore läge med en resa till Berlin. Vi får väl se…

Så var det här med…

Så var det här med facebook. Sedan ett par, tre veckor så har jag varit med där. Jag har lite blandade känslor för detta medium.

Från början ville jag absolut inte vara med på facebook. Men nu när jag fallit till föga, så visst det har detta forum sina poänger. Klart det är det otroligt roligt att få kontakt med gamla vänner som man inte pratat med på 15-20 år.

Med det är också mycket ytligt nonsens-snack…vad värre är så är även jag nu också inne i detta nonsens-träsk. Vitt och brett talar jag om när och hur jag ska äta och vad jag ska dricka till. Ja, nu går den sista påskmusten…Hallå eller! Skärpning nu Per-Åke! Nu har du trillat dit själv…För vem f-n vill ju egentligen veta om jag dricker påskmust eller inte? Jo då, de finns de mest nyfikna människor som mer än gärna vill veta de mest banala saker i ens liv.

Ta det lite piano nu Per-Åke! Är jag rätt man att skriva dessa åsikter? Precis som jag skulle vara så där seriös. Nej, för f-n…jag är ju egentligen mer åt rock´n roll och latjo lajban..:) Så sluta att vara så där tråkigt präktig och gnällig…

Ja, det ska erkännas, det där med facebook handlar väl om att synas och höras för då finns man. Att för det mesta vara tillgänglig och oneline framför datorn verkar vara prio i dessa tider. Hur mycket tid lägger man framför datorn på en vecka egentligen? Det känns som man sitter allt längre framför datorn. Inte konstigt att folk klagar på att ”de inte har tid till annat”. Men hör du inte vad jag säger…sluta nu och gnälla Per-Åke!

Nej, nu över till något helt annat, jag har viktiga saker att göra ska nämligen…hallå där, vänta lite nu…det där har ni inte med att göra..;)

Published in: on april 29, 2011 at 12:58 e m  Comments (2)  

Oj då!

Fredag 29 april 2011

Oj då! Så många som 3342 st har besökt min blogg under april månad så här långt. Ja, det var lite av ett rekord för enskild månad.

Så nu gäller det bara att skriva på…;)

Published in: on april 22, 2011 at 6:18 f m  Comments (4)  

När lokföraren blir pappa

Skärtorsdag 21 april 2011

Så har man kommit hem efter en hel veckas jobb. Det blir en omställning att gå från att vara vaken och jobba på nätterna till att ställa om och sova nattetid. De sista två kvällarna/nätterna har jag varit hur pigg som helst. Kommer ofta i säng vid 1-tiden på natten de första dygnen hemma. Men efter andra natten så kommer jag sakta men säkert in i en ny dygnsrytm.

Nu inträder…

Väl hemma så inträder pappa-rollen. Det är nu jobbet börjar…att köra ett lokomotiv…det är hur enkelt som helst..;) Men att vara pappa kräver sin sak…åtminstone i början om man som jag är lite småsliten efter dygnsomställningen. Ofta är det full fart direkt efter frukost. Tänk att denna lilla 2-åring kan var precis överallt på en gång, ja jag fattar det ej. Nu gäller det att vara med på noterna…som det känns, sätter hon igång i överljudsfart…och det är knappt jag hinner med.

Trehjulingen, nallar, leksaker…tak och väggar över hela golvet…å nu ska vi dansa…nej Lydia, klättra inte upp på soffans ryggstöd…försiktigt med spegeln…finns det plåster hemma? Nu…är goda råd dyra. Nu gäller det att få henne på andra tankar. Pappa plockar fram ett säkert kort ur rockärmen…vi åker och handlar…

Väl hemma efter vårt besök i matbutiken så kroknar hon och efter lunchen så är det nätt och jämt hon kan hålla sig vaken.
Men det är fler som John Blund besöker fram på eftermiddagen…själv är jag tämligen trött. Nu dags för en lite eftermiddagslur tillsammans…jag somnar lika fort som hon. Några timmar senare börjar det om igen…Lydia vill vattna blommorna…va, vill du gå på pottan…

Så nu kommer frågan hur har andra föräldrar det som har fler än ett barn…man kan inte annat än att beundra och se upp till flerbarnsföräldrar nuförtiden.

Men att vara pappa är underbart! Denna nya erfarenheten är bitvis jobbig ska jag erkänna, men värt all tid och möda. Lydia är en gudagåva!

Hallå där! Du får inte dra katten i svansen…

Published in: on april 21, 2011 at 7:02 f m  Comments (2)  

Säkert vårtecken

Söndag 17 april 2010

Nu närmar sig det slutet på min arbetsperiod. Våren är verkligen här och det är såå skönt! Nu sitter jag i Nässjö och väntar på Älvsjötåget 42417 som ska till Trelleborg. Avbyte på spår 4 i Nässjö vid 2-tiden i natt. Några tåg till så är det en hel veckas ledighet.

Säkert vårtecken

Min helg tillbringade jag i Göteborg. På lördagen så gick jag en lång promenad. Folk överallt alla ville uppleva vårluften. På Avenyn såg alla förbipasserande verkligen glada ut. Rätt var det var så kom några barn emot mig och ville sälja…nej, jag är inte intresserad sa jag reflexmässigt. Men var vad det dom sålde? De sålde ju majblommor…inom bråkdelen av en sekund så ändrade jag mig. De kändes helt rätt att köpa denna majblomma, detta säkra vårtecken. Tänk att denna lilla plastblomma kan göra en så lycklig och glad. Så köp nu en majblomma…och glöm vintern som var.

Published in: on april 17, 2011 at 8:13 e m  Kommentera  

Det är aldrig så lätt…

Måndag 11 april 2010

Så var arbets och trivselhelgen i Herrljunga över för denna gången. Denna gång skulle vi flytta om och växla in fordon i lokstallet. Då bland annat den nyrenoverade tender till SJ B 1038 som stått ute under vintern. Men också vår nya lokomotor SJ Z 43 219 behövde komma inomhus. Vi var på plats redan tidigt på lördagsmorgonen. Nu skulle SJ V3 18 startas för växlingen.

V3-starten ett Västgötaklimax

Men först blev det att rengöra samliga bränslefilter. SJ V3 18 har sedan en tid problem med lösa avlagringar från bränsletanken som följer med och täpper igen bränslefiltern. Efter detta jobb så skulle nu loket startas. Men det var lättare sagt än gjort.

Startförsök på startförsök utan något resultat. Ånyo avluftning av bränsleledning och nytt startförsök. Nej, det gick inte. Nu kontroll av bränslespridare och dessa verkade okej. Nytt försök, nej möjligtvis att loket tände på någon cylinder men dessvärre, det startade inte. Vi kunde till slut konstatera att bränsleledningen fram till bränslespridarna troligen var igensatta. Nej, efter flera timmars felsökning och femtioelva startförsök och så fick det vara nog.

Nu skiter vi i detta och går och äter tårta istället! Sagt och gjort efter en alldeles utmärkt fikapaus med en utsökt gräddtårta så var vi bättre till mods. Så nu med förnyad energi beslöt oss för att sätta upp kedjorna på lokomotorn istället.
En sak är säker, det går aldrig så lätt som man tror…Murhpys lag, jo, den lagen finns.

Ny lokomotor

För att underlätta växlingen så har nu Järnvägsmusei vänner i Herrljunga fått ett nytt växellok. Lokomotorn SJ Z43 219 har varit en av de växellok som varit verksamt på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Vi har haft diskussioner om att byta ut V3:an mot något enklare dragfordon. V3 18 har aldrig riktigt varit riktigt ändamålsenlig för växlingen kring vändskivan i Herrljunga. Men nu är så SJ Z43 219 i Herrljunga och förhoppningsvis kan det bli enklare växlingen framöver.

En järnvägsvän har lämnat oss

Vid vår arbetshelg i Herrljunga så fick jag ett tråkigt telefonsamtal. Tyvärr har en mycket snäll och god järnvägsvän lämnat oss. Eje Johansson avled förra veckan efter en längre tids sjukdom. Han följde utvecklingen i Herrljunga lokstall intresserat och kom på regelbundna besök. Då han inte kunde besöka oss ringde det alltid på telefonen några dagar efter en arbetshelg. Han ville veta hur det hade gått om vi hade gjort några jobb på något ånglok. Ånglok var hans passion!

Ett av Ejes besök som jag med glädje minns var när ångloket SJ B 1038 var påeldat och stod på backfyr vid stallet i Herrljunga. Som alltid intresserad av B-lok så frågade han lite blygt om det gick att komma upp i hytten. Han hade aldrig konstigt nog varit i lokhytten på ett B-lok under ånga. Absolut inga problem Eje, kom upp på durken…

Man såg hur glad han blev över att bara få denna lilla möjlighet. Nja, sa jag ska vi inte ta en sväng med loket också. Men de går la inte sa Eje, jojomänsan det går för din skull, och föresten vi är hungriga så vi kan ta ångloket upp till stationen och gå till korvkiosken. Så vi såg till att dra ut gubben och lägga på friskt nytt stenkol och snart var ångtrycket på gång upp igen. Eje såg lycksalig ut, och sa det här är grejer det.

Vi åkte den korta sträckan upp till spår 2 på stationen och marscherade till korvkiosken. Sedan stod vi där under plattformstaket och åt vår mat i sommarkvällen, medan godstågen körde förbi tutande och hälsade på oss. Man såg på Eje att det här tyckte han om. Nu i efterhand så blir denna händelse ett fint minne över Eje Johansson.

Vila nu i frid Eje! Vi kommer att sakna dig och dina besök hos oss i Herrljunga lokstall.

Published in: on april 11, 2011 at 5:53 e m  Kommentera