Än leva gamla gudar!

imageFredag 12 april 2013.

Onsdag eftermiddag den 10 april 2013…Äntligen så rullade ångloket SJ E2 1092 för egen maskin ur lokstallet i Herrljunga. Den sista tiden har vi intensifierat jobbet med driftsättningen för att komma där vi är nu…men mycket jobb återstår innan loket helt kan tas i drift. Men som sagt vi är på väg…

Vi hade veckan innan provtryckt loket och gjort en första påeldning…allt såg bra ut. Vi var dock försiktiga och vi avbröt påeldningen med endast 2,4 kg på pannan den gången. Det var ett antal mindre åtgärder på loket som måste till innan vi kunde ta upp fullt ångtryckt.

På tisdagen 9 april gjordes de sista jobben innan vi kunde elda på igen…vi bestämde att det är lika bra att smida medans järnet är varmt…vi gör en ny påeldning dagen därpå…sagt och gjort.

En pinne i brasan

Vi började tidigt och påeldningen påbörjades åter med en mindre vedbrasa…där eldningen åter skedde största försiktighet. Efter ett par timmars eldning kunde vi känna att vattnet i pannan nu började bli varmt (50-70 grader)…och vi kunde forcera eldningen en aning.

Ytterligare några timmar senare kunde vi höra det välkända ljudet av hur vattnnet sjuder i pannan…nu var det på gång. Som kom åter ögonblicket där manometernålen lättade på SJ E2 1092.

Tre pinnar i tendern

Samtidigt med påeldningen fyllde vi tendern med vatten. Till att börja med såg det bra ut…men efter ett par timmar hördes ett skvalande ljud…ehhh…njaee det var inte så farligt. Det läckte vatten ur skruvhålen från den saknade tillverkningsskylten…och tre små vattenstrålar strilade ut på baksidan…Rolf Sand såg snabbt till att tälja några mindre träpluggar för att stoppa i hålen…det gjorde susen. Men visst skulle det vara bättre med en tillverkningsskylt på tendern istället…vi skulle bli minst sagt glada om den saknade skylten (SJ C 1003) kom tillbaka på tendern…

Trycket stiger

Ångtrycket steg sakta men säkert…nu var trycket 6 kg och det vara dags för fuktionsprov av injektorer och luftpump. Det var mycket vatten i pannan så vi började med att prova luftpumpen…men det var lättare sagt än gjort. Luftumpen ville inte vara med…ett slag och så stannade pumpen i uppläge, vi stängde av ångan och efter ett tag åkte kolven ner i ändläge. Nytt försök samma resultat…

Nu plockade vi ner allt som gick att plocka ner för tillfället…sliden till ångfördelningen kontrollerades rengjordes och smörjpressen till pumpen visade att olja gick fram och smorde som den skulle…pumpregleraren fick också en extra tillsyn…ventilhusen demonterades rengjordes grundligt med tryckluft och trasa. Efter rengörning och en extra smörjning av cylinderolja så monterade man ihop allt…men luftpumpen ville ändå inte fungera riktigt. Vi tar en fika och tänker på saken…

Timmarna gick och snart började säkerhetsventilen att väsa… ojdå, 11,4 kg visade ångmanometern. Kanske dags för funktionsprov av injektorerna också. Här gick det betydligt bättre…injektorerna fungerade direkt. Men man behövde göra en liten procedur innan man tog in vatten i pannan. Det gällde att först spilla ganska mycket vatten på båda injektorerna. Har nu loket stått stilla så länge så fanns det stor risk att en mängd skit fanns i rören som man inte ville ha in i pannan. Denna åtgärd var rätt och riktig visade det sig…spillvattnet var först mjölkvitt för att sedan gå över i rostrött och efter si så där 20-30 sekunder kom klart vatten ur spillröret. Ett enkelt handgrepp på vattenkiken så tog injektorn direkt.

För egen maskin

Nu kom sanningens minut…skulle loket röra. Med ett stadigt grepp om regulatorn öppnade jag försiktigt…ett pysande ljud hördes…vattenångan spred sig inne i lokstallet…lite mer pådrag på regulatorn…ändå mer ånga…det pysande ljudet ökade…så rörde sig loket…efter 42 års törnrosasömn hade SJ E2 1092 äntligen vaknat till liv igen. Sakta, sakta kördes loket ut ur lokstallet. Än leva gamla gudar!

Published in: on april 12, 2013 at 11:54 f m  Kommentera  

Ett mångårigt arbete helt förgäves?

Torsdag 27 december 2012

Så är snart detta året slut också. Hur har detta jvg-museala året varit för mig då? Ja, man kan nog säga att det varit ett år som pendlat mellan hopp och total ovisshet. Vad pratar jag om då…jo, självklart den 8-åriga jvg-museala verksamheten i Herrljunga lokstall. Som de flesta känner till så är nu lokstallet till salu. Inom någon vecka får vi veta vem som får möjlighet att köpa lokstallet. En liten summering och en historisk bakgrund samt några personliga tankar till den nuvarande verksamheten och situation kanske därför kan vara på sin plats. Vill du kommentera i min blogg i detta ärende så är du varmt välkommen att göra det.

 

De första åren

 

Det var i oktober/november år 2005 som ett gäng ångloks-entusiaster med mångårig erfarenhet av ånglok fick idén att starta en järnvägsmuseal verksamhet i det gamla lokstallet. Lokstallet hade hyrts av dåvarande banverket, men nu skulle man upphöra med sin uppställning maskiner för banunderhåll i Herrljunga.

 

Vi tog kontakt med Sveriges järnvägsmuseum i Gävle för att inleda ett samarbete kring driftsättningen av det gamla avställda ångloket SJ B 1038 inför Järnvägen 150 år. Vi kunde snabbt konstatera att det fanns ett stöd från Sveriges Järnvägsmuseum för vår tänkta verksamhet. Vi fick nu möjlighet att flytta in i lokstallet. Men först behövdes en ganska omfattande interiör ordnings-ställning och enklare renovering av lokstallet. Här lade vi ner många timmar för att få lokstallet anpassat till vår nya verksamhet. Till detta transporterades också ångloken SJ B 1038 och SJ E 902 ner till Herrljunga lokstall.

 

Otroligt nog kom allt fler frivilliga till vår nystartade verksamhet. Vi kunde under våren 2006 glädjande konstatera att vi var ett 15-20 tal frivilliga hade anslutit sig i arbetet kring driftsättning B 1038. Under juli månad samma år så hade arbetet kommit så långt att det var dags att sätta loket under ånga. Allt gick bra! Efter provkörning så stod vi nu redo att medverka med ångloket på det stora jubileums-firandet i Gävle.

 

En positiv fortsättning

 

Efter den lyckade medverkan med ångloket SJ B 1038 så fanns det givetvis önskemål att fortsätta vår verksamhet i Herrljunga lokstall. Hösten 2006 så formades/bildades Järnvägsmusei vänner i Herrljunga. Flera andra normalspåriga järnvägsföreningar då bland annat Bergslagarnas Järnvägssällskap (BJs) och Nässjö Järnvägsmuseum (NJ) kom också att hyra in ånglok med personal från just Herrljunga lokstall. Året 2007 blev det än mer intressant för oss. Då kom Nässjö Järnvägsmuseum med sitt ånglok SJ A5 1545 till lokstallet. Tanken var att vi i samarbete med NJ skulle köra ångtåg på Kinnekullebanan. 

 

Resultatet blev fyra mycket trevliga dagar av öppet Hus i lokstallet och ångtågsresor mellan Herrljunga-Lidköping. Vi hade fått blodad tand…den nystartade verksamheten fungerade mycket väl. Fler och fler uppdrag åt både Sveriges Järnvägsmuseum och andra jvg-museiföreningar kom nu till stånd. Ett återkommande uppdrag för oss i Herrljunga var att medverka med SJ B 1038 vid Sveriges Järnvägsmuseum evenemang i Ängelholm. Flera andra normalspåriga järnvägsföreningar kom att använda hyra in ånglok med personal från just Herrljunga lokstall.

 

Under åren 2008 och 2009 gjordes flertal lyckade ångtågsutfärder både i Småland, Västergötland och Skåne. Samtidigt gjordes ett kontinuerligt arbete i lokstallet med driftunderhåll. En av de mer intressanta uppdragen genom åren var uppgiften att låta oss sköta provtryckningen och ångprovet inför driftsättning av det gamla beredskapsloket SJ E 902. Detta ånglok hade som bekant stått stilla sedan år 1971. En fantastisk känsla för oss alla i Herrljunga att se detta ånglok under ånga igen efter så många år i dvala. Man kan så här i efterhand utan vidare konstatera att tusentals timmar har lagts ner av frivillligarbete för att hålla denna livaktiga verksamheten i lokstallet igång. 

 

Från Banverket till Trafikverket

Under året 2010 förändras en rad saker för Sveriges Järnvägsmuseum. Banverket går upp i det nybildade Trafikverket. Vi förstår snart att det även innebär förändringar för oss i Herrljunga. I samtal mellan SJVM och oss i Herrljunga får vi reda på att tyvärr det inte finns ekonomiskt utrymme för att fortsätta hyra lokstallet. Det måste till någon annan lösning. I dessa samtal får vi också veta att Sveriges Järnvägsmuseum ser att vår verksamhet som mycket positiv och helst ser att verksamheten i nuvarande utformning blir kvar, fast med en annan huvudman.

 

En av de järnvägsföreningar som vi i Herrljunga samarbetat med genom åren är Nässjö Järnvägsmuseum. En som vi ser det, seriös aktör som varit lätt att samarbeta med i alla avseenden. När nu vi kom att byta huvudman så var därför valet av Nässjö Järnvägsmuseum helt naturligt. I treparts samtal kom vi sedan överens att NJ skulle ta över den järnvägsmuseala verksamheten i Herrljunga.

 

För Nässjö Järnvägsmuseum har det varit viktigt att utveckla praktiska kunskapen och arbetet kring ånglok. För oss i Herrljunga var det viktigt med en seriös huvudman med eget trafiktillstånd och organisation. På det här sättet vann båda parter på denna sammanslagning av de båda verksamheterna

 

Nässjö Järnvägsmuseum tar över

 

Vid halvårskiftet 2012 tog Nässjö Järnvägsmuseum över verksamheten från Sveriges Järnvägsmuseum i Herrljunga lokstall. Vi i Herrljunga var mycket nöjda att man tagit hänsyn och brytt sig om vår verksamhet. Som en av de första åtgärderna hämtades beredskapsångloket SJ E2 1092 från Torsby (Oleby) till Herrljunga lokstall. Till detta köptes också en gammal Co13-vagn som också transporterades ner till Herrljunga. Det blev en positiv rivstart i vårt samarbete med NJ. Omedelbart påbörjades jobbet med att driftsätta detta ånglok. I skrivande stund är E2 1092 i princip klart för provtryckning och ångprov.

 

Orosmoln

 

Samtidigt som vi nu påbörjat vår nystart så aviserade trafikverket att man avsåg att försälja lokstallet i Herrljunga. Självklart blev vi mycket oroade över detta. Vad skulle nu hända?

Än mer oroade blev  vi när en annan västsvensk normalspårig järnvägsförening plötsligt tar kontakt med Herrljunga kommun och Trafikverket med intresseanmälan att ta över lokstallet. Utan att nämna ett ord för oss eller NJ…förvisso har vem som helst rätt att ringa och visa ett intresse…men i det här fallet inte direkt schysst hanterat mot Nässjö Järnvägsmuseum. För oss frivilliga i Herrljunga kändes det hela som stort svek…då inte  bara mot NJ, utan egentligen mot hela den svenska museitågsbranschen…för så här gör man väl inte mot varandra inom museitågsrörelsen? Eller gör man det? Tänk tanken om det varit tvärtom att någon från NJ ringt den västsvenska kommun där denna förening verkar i samma ärende…ja tänk, hur skulle det se ut…här har den ansvarige som ligger bakom denna smutsiga hantering gått för långt…vi har vidtagit nödvändiga åtgärder genom Järnvägshistoriska riksförbundet JHRF.
 

 

Strax innan det gamla året är slut så får jag reda på att västsvenska jvg-föreningen som från början visat stort intresse att ta över lokstallet nu plötsligt hoppat av och inte lämnat in något anbud. Men för den skull är inte faran över får vi snart erfara. Dessvärre agerar samma person i en annan skepnad…nu jobbar han för en kommersiell jvg-aktör (tillika sammarbets-partner till samma västsvenska järnvägsförening som tidigare visat stort intresse) lagt ett bud.

 

Personen ifråga verkar inte sky några medel och med en sällsynt illvilja försöker han få bort vår ångloksverksamhet i Herrljunga.

Ska lokstallet utnyttjas kommersiellt måste det till stora ombyggnader/tillbyggnader med stora ekonomiska investeringar som följd den saken är klar. Som lokstallet idag ser ut går det inte att använda för exempelvis personvagns-underhåll. Lokstallet är helt enkelt inte ändamålsenligt och för litet med sina 18 meter långa spår under tak.

Skulle nu Nässjö Järnvägsmuseum möjlighet att köpa loss lokstallet kommer vår verksamhet bli kvar, det råder det inget tvivel om.

Men som sagt vad händer kortsiktigt om någon kommersiell aktör tar över lokstallet? Kommer vår jvg-museala verksamhet finnas kvar? Eller kommer den västsvenska jvg-föreningen (som från början visat stort intresse) att i sin tur att hyra av det kommersiella jvg-bolaget inom ramen för deras samarbete? Frågorna (både långsiktiga och kortsiktiga) från vår sida är självklart många.

Har vårt mångårigt frivilliga arbete inom den svenska museitågsbranschen varit helt förgäves? En sak är klar…vi frivilliga i Herrljunga som byggt upp nuvarande verksamhet är påtaglig oroade över den nuvarande utvecklingen. Men snart får vi veta…

 

 

 

 

 

Published in: on december 27, 2012 at 1:38 e m  Comments (3)  

Som vanligt igen…

Torsdag 11 oktober 2012

Efter några riktigt trevliga dagar vid Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, så är allt som vanligt igen. Det är alltid lika intressant när man får möjligheten/förmånen att medverka och jobba bakom kulisserna. Ni vet det där som ingen ser…det där vardagsjobbet som måste göras för att en verksamhet ska fungera. Man får verkligen en känsla över hur mycket jobb som görs i det tysta på Sveriges Järnvägsmuseum när man ser det hela inifrån. För mig som är intresserad känns min medverkan vid Sveriges Järnvägsmuseums vardag som ett previlegium som gör mig väldigt glad och faktiskt lite stolt.

Men som sagt nu är allt som vanligt igen…mitt vanliga lokföraryrke gör att det bär iväg söderut från Möndals nedre med godståg 41973 vid 23-tiden igår kväll. Man känner verkligen att hösten är här nu… redan när jag åkte till jobbet var det någon minusgrad…Nu väntar kyla och mörker några månader…burr…det känns lite motigt ska erkännas.

Men trots allt, denna godstågskörningen var det ändå en behaglig resa ner mot Skåne…åkte genom en stjärnklar natt. Där satt jag o körde och spanande mot himlen efter stjärnfall genom lokfönstret, radion skvalade som vanligt…kaffe o smörgås. Sedan ett längre tjänstesamtal med min kollega på godståg 41972 som var på väg norrut mot Göteborg…svisschhh…strax innan Varberg möter jag 41972…jag o mitt godståg klättrar upp mot Apelviken…genom skärningen och ner mot Hamra…mer kaffe. Jag börjar märka att det är minusgrader ute rimfrosten på kontaktledningen skapar ett skådespel genom sina vit-blåa ljusbågar.

Som vanligt får man mycket tid att tänka, där man sitter själv i sitt lok. Ganska skönt att ha denna tid för eftertanke. Strax efter Hässleholm ser jag hur månen går upp vid horisonten…en stor guldgul månskära uppenbarar sig…det tar inte långt tid för än den vandrar upp på himlen och blir mindre o ljusare…jo, höstnätterna kan också vara ganska magiska.

Nu rullar jag in på Malmö godsbangård klockan är 02.25…samma procedur som vanligt…avkoppling av vagnar. På bangården är det full aktivitet…godståg som kommer, godståg som går…växlingen drar sina växlingsdrag över rangervallen. Tröttheten smyger sig på…men den kylslagna promenaden på bangården gör att man piggnar till igen. Sedan går resan ändå längre söderut…mot Trelleborg. Här hänger jag av mina resterande vagnar och går med loket till spår 1 vid stationen. Hela Trelleborg sover…allt är stilla i staden när jag cyklar till överliggningen.

 

Published in: on oktober 11, 2012 at 10:18 f m  Comments (2)  

Ångtåg och grillning

Söndagen 10 juli 2011

Så sitter jag här på Freden med min kaffekopp. Det är tidig morgon. Klockan är 06.30, ute kvittrar fåglarna…solen bryter fram. Fantastiskt skönt att sitta i stillhet på altanen och bara njuta av stunden.

Men det ska ärligt sägas också lite ensamt. Lydia är hos Maria.

En trevlig helg

Helgen har varit mycket trevlig. Min och Marias gemensamma vänner från Stockholm kom på besök. Kalle o Karin och lilla Hedvig. Tillsammans har vi lagat mat, ätit o druckit gott…lekt med barnen…haft intressanta diskussioner…
Maria och Karin har fått rida, medans jag o Kalle åkt ångtåg med barnen på museijärnvägen. Som sagt En otroligt trevlig helg!

Published in: on juli 10, 2011 at 5:23 f m  Kommentera  

En händelserik vecka

Torsdag 16 juni 2011

Så var det dags för lite bloggande igen. Jag har varit lite slö med att skriva den sista veckorna. Men jag tycker väl att jag inte haft så mycket att skriva om tyvärr. Dock har min sista arbetsvecka varit utöver det vanliga med lite ovanliga saker som kanske kan intressera någon. Vad vet jag?

Konsten att äta tre-rätters middag i en lokhytt

Förra veckan så kom jag åter att köra godståg på Malmö/Trelleborg. Det mesta var som vanligt. Men på söndagen fick jag mig en rejält trevlig överaskning. Jag gick som vanligt från hotellet i Trelleborg vid 11-tiden in på tågx Trg för att ta ut körorder. Min nattvila natten innan hade varit si så där. Jag vaknade titt som tätt och fick ingen ro. Jo, jag var trött och sliten på förmiddagen. Detta uppmärksammade tkl som sa ”du ser lite sliten ut”, och som sagt det fick jag erkänna.

Men jag gjorde det jag skulle, och började med att klargöra mitt lok. Strax efter det jag hade tagit spänning så knackade det på min dörr i loket. Där stod Tkl Trelleborg och undrade om jag var hungrig. ”Jo, visst svarade jag.
Ja, sa han ”vi hade studentmiddag igår och då blev det mat över”. Jag orkar inte äta upp all mat jag fått med mig. Så vill du ha lite”…Jo, visst svarade jag en gång till, det skulle sitta bra framöver.

Vilken festmåltid det blev sedan…vad är det som händer? Jag blev verkligen glatt överaskad när tkl bar in den ena efter den andra maträtten i lokhytten. Det blev faktiskt en tre-rätters middag! Så det blev att äta förrätten på Malmö godsbangård, huvudrätten i Eslöv och efterrätten i Hässleholm. Sedan var jag riktigt mätt, nöjd och glad. Måste ge ett stort Tack till Tkl Trelleborg för denna oväntade kulinariska överaskning…Trafikverkets tågledning är bara såå bra!

Dålig fart i motlut

I början på veckan skulle så den s.k Bergslagsbanan stängas av för nybyggnation och andra banarbeten. Nu skulle bland annat godstågen ledas om. Norrgående via Bohusbanan, Öxnered och södergående via Öxnered Älvsborgsbanan/Havrebanan (UVHJ). Så sista dagen på min arbetsvecka så blev det att omledas. Jag startade från Trelleborg och allt gick utmärkt tills jag kom till Uddevalla.

Ja, det var till att börja med var inget ovanligt. Allt gick som det skulle på någon slags rutin. Kom in med El 16 2212 på spår 4 med drygt 600 meter långt och 1467 ton tungt tåg. Rundgång med lok, sätta aktersignaler på plats och ett bromsprov. Mitt i denna procedur började det duggregna…så där fint knappt synligt regn. Men jag har fixat allt, ligger dessutom 10 minuter före tiden. I loket hör jag avslappnat på nattradion…ja ganska intressant att lyssna på. Jag ringer fjärren och säger att jag är klar för avgång. Några sekunder senare så går huvud-dvärgsignalen om i kör 40. Detta med att gå från Uddevalla med godståg mot Öxnered hade jag gjort många gånger tidigare. Det skulle väl inte vara något märkvärdigt…

Nu sitter jag där i lokhytten och hör som sagt på nattradion samtidigt som jag startar det tunga tåget. Med knappt 20-30 meter till dvärgsignalen så gör jag som jag brukar startar lite lugnt…femte körläget..öhh det går för långsamt, jag ökar dragkraften men det slirar direkt…motlutet börjar i princip direkt efter dvärgsignalen, fan, hur ska det här gå?… vid ingången i första tunneln så har jag bara 15-20 km/h. Väl inne i tunnel så upp i sjunde körläget, men det märks knappt, åttonde körläget och farten ökar väldigt långsamt. Försöker med full dragkraft på nionde körläget men det slirar direkt…

Backen upp från Uddevalla mot Öxnered är ökänd…tror den ligger på 14-16 promille i ett par kilometer. Det hade som sagt aldrig direkt varit några problem innan, men nu var det ett betydligt tyngre och större tåg än vanligt, till detta ett fint duggregn.

När jag nu kom ut från de båda tunnlarna hade jag på tok för dålig fart drygt 25-30 km/h. Det gick inte att få något riktigt grepp trots att jag sandade och hade slirbroms till. Jag började inse att det här går inte. Farten minskade allt mer, och jag hade en bra bit kvar innan motlutet släppte. När jag var nere i 5 km/h så skakade hela loket när det släppte och slirade. Nej, bara att inse det här går inte. Jag stannade med en cirka 300-400 meter kvar till toppen på backen.

Jag ringde fjärren och talade om mitt problem. Men som tur var så fanns det banarbetare på plats inne i Uddevalla. De skulle ha ett A-arbete på bangården. Hjälp med uppsikten bakåt och tillstånd av fjärrtågklareraren kunde jag nu backa in på bangården igen. Vilken tur i oturen! Nu fick jag tänka till…jag grusade hela vägen tillbaka in på bangården. Detta var en förutsättning för att överhuvudtaget ta sig upp för backen med detta tunga tåget under dylika väderförhållanden.

Nu gällde det att ta sats! Att få upp farten innan motlutet började. Jag backade nu ner tillbaka på spår 4 och fortsatte ytterligare en 300-400 meter och stannade med loket mitt emot stationshuset. Nu jävlar! Nu ska tåget upp för backen! Jag stängde av radion och ringde fjärren igen. Klar för avgång!

Nu drog jag på så mycket jag kunde. Direkt till sjunde körläget och passade så att jag inte slirade. Farten ökade 10…20…30 km/h. När jag gick in i tunneln hade jag 35 km/h. Nu nionde körläget och full dragkraft! Farten ökade långsamt 40, 45 km/h, ATC började pipa. Nu gällde det att loket inte släppte och ATC skulle ta mig. Det vore förödande mitt i motlutet.

När jag sedan kom ut ur första tunneln så var det att fort dra ner pådraget till femte körläget. Allt för att minimera risken för slirning. Farten minskade åter. ATC piper till och jag får upp sth 60. In i nästa tunnel och full dragkraft igen…grusningen på tillbakavägen har gjort underverk. Nu hade jag en fart av drygt 45 km/h, nu skulle jag bara genom en kurva och så några hundra meter till så skulle jag klarat den värsta delen av motlutet.

Ut ur nästa tunnel och samma visa och ner med körreglaget till läge 5-6.
Men nu släpper det och loket slirar i kurvan…jag tappar åter fart. Här har jag inte förgrusat och det märks direkt. Men nu är jag snart på toppen. När motlutet släpper har jag 15-20 km/h och farten ökar igen. Pust det var skönt! Nu kommer jag strax till Öxnered…jag blev endast dryga 40 minuter sen…nu blir det avbyte av min norska kollega. Jag åker Taxi till hotell Kung Oscar i Trollhättan för en välbehövlig sömn. Då var denna veckans arbete till ända…

Published in: on juni 16, 2011 at 9:08 f m  Comments (5)  

Snart slut på ledigheten!

Tisdag 10 Maj 2011

Nu är snart min lediga vecka över. På tisdag strax innan midnatt så börjar jobbet igen. Som vanligt blir det godståg ner mot Skåne.
Min nuvarande lediga veckan har varit bitvis jobbig. Lydia har med ålderns rätt blivit riktigt aktiv. Som sagt bitvis jobbigt, men det ger otroligt mycket tillbaka.

Men nu väntar jobbet…ja det blir faktiskt lite avkoppling att börja köra tåg igen…;)

Njuter av det vackra väderet

Hela veckan har varit toppen. Sol och lite drygt 20 grader varmt och hela trädgården står i blom. Fantastiskt härligt! Att sitta på altanen någon halvtimma på morgonen med en kopp kaffe är livskvalitet. Men nu börjar jobbet igen! Så idag blir det att förbereda sig med nytvättade arbetskläder, rätta in de senaste ändringstrycken i linjeböckerna. Vi får se hur denna arbetsveckan blir…troligen relativ enkel då man nu satt in ett extra tågpar Göteborg Skansen-Malmö. Tåget från Oslo går inte in på Skansen längre. Det blir bra!

Published in: on maj 10, 2011 at 5:53 f m  Kommentera  

Lokman, kamrat och mentor

Onsdag 4 maj 2011

Tiden den går! Nu har jag nåtts av det sorgliga beskedet att den 85 år gamle lokmannen Nils Eric Axelsson gått ur tiden. Det fanns två stycken lokmän som kom att betyda väldigt mycket för mig. Gösta Atterlöf och Nils-Eric Axelsson som varit något av mina mentorer vad gäller ånglokstjänsten, men också som väldigt hyggliga och goda kamrater.

Nils Eric Axelsson som alltid med sitt glada humör och ödmjuka sätt lärde mig mycket om ånglokstjänsten i mina tidiga år vid Anten-Gräfsnäs Järnväg. Aldrig att han var någon översittare, eller skröt över sina kunskaper. Han hade en förmåga så att man aldrig kände något tvång inom frivilligverksamheten vid AGJ. I hans sällskap blev det mesta lustfyllt. Ja, han var en god järnvägare med ett härligt glatt sinne.

Han hade också en otrolig förmåga att sprida denna glädje, både bland AGJ´s medlemmar och resenärer. Detta speciellt då han medverkade som tågbefälhavare i skolresetrafiken vid AGJ. Han var utan att överdriva omåttligt populär bland skolungarna. Han var en av de som verkligen bidrog till Anten-Gräfsnäs Järnvägs dåvarande goda rykte.

Han ville helst gå som tågbefälhavare de sista åren som trafikaktiv vid AGJ. Men i början på 1980-talet så stod han ofta på lokdurken. Då såg man alltid till att få möjligheten att tjänstgöra ihop med honom. Det blev många ångloksturer ihop med Nils-Eric på AGJ. Han hade tillika en god och pedegogisk förmåga att dela med sig av sina kunskaper. Allt han berättade sög man åt sig som en tvättsvamp.
Denna informella utbildningen kom att betyda väldigt mycket för mig i flera avseenden.

Som sagt hans ödmjuka och hyggliga inställning till oss ungtuppar vid museijärnvägen/loktjänsten vid 1980-talets början gjorde att vi kände stor respekt och förtroende för Nils-Eric. Han behandlade alla lika! Alltid på ett schysst och kamratligt sätt. Han var en hedersman! Så enkelt var det…

Sista gången jag träffade honom i en ånglokshytt var i Herrljunga år 2001. Det var i samband med GBBJ´s utfärd på Kinnekullebanan. Då hade han åkt från Göteborg till Herrljunga för att fotografera denna ångtågsutfärd. Nils-Eric klev upp vant i lokhytten på SJ B 1281 och frågade glatt om vi behövde hjälp.

Jag och väldigt många andra kommer att sakna dig Nils-Eric! Men jag är övertygad om att du just nu står glad i någon himmelsk ånglokshytt.

Published in: on maj 4, 2011 at 5:53 e m  Kommentera  

Facebook och nattarbete

Fredag 29 april 2011

Så har man vaknat igen i Trelleborg. Är fortfarande trött och en aning sliten efter nattens jobb. Det blir det vanliga nu, kaffe och lättare frukost. Sen in i duschen och så ut på en promenad på stan. Trelleborg är en typisk sommarstad. Faktisk ganska mysig. Tidigt i morse när jag kom med godståget så kom också färjan från Sassnitz på väg in mot hamnen. Det blir full aktivitet när denna tågfärja lägger till. Nu växlas Berlintåget av färjan och man ser en massa förväntansfulla resenärer på tåget. Ja, det skulle inte vara fel att komma ner lite på kontineneten igen. Berlin vore inte fel…någon som vill följa med?

Men har jag tid med det? Jag har ju lite annat att göra hemma också. Man ska faktiskt uppleva våren i Sverige efter en så lång och besvärlig vinter. Men framåt juni månad kanske det vore läge med en resa till Berlin. Vi får väl se…

Så var det här med…

Så var det här med facebook. Sedan ett par, tre veckor så har jag varit med där. Jag har lite blandade känslor för detta medium.

Från början ville jag absolut inte vara med på facebook. Men nu när jag fallit till föga, så visst det har detta forum sina poänger. Klart det är det otroligt roligt att få kontakt med gamla vänner som man inte pratat med på 15-20 år.

Med det är också mycket ytligt nonsens-snack…vad värre är så är även jag nu också inne i detta nonsens-träsk. Vitt och brett talar jag om när och hur jag ska äta och vad jag ska dricka till. Ja, nu går den sista påskmusten…Hallå eller! Skärpning nu Per-Åke! Nu har du trillat dit själv…För vem f-n vill ju egentligen veta om jag dricker påskmust eller inte? Jo då, de finns de mest nyfikna människor som mer än gärna vill veta de mest banala saker i ens liv.

Ta det lite piano nu Per-Åke! Är jag rätt man att skriva dessa åsikter? Precis som jag skulle vara så där seriös. Nej, för f-n…jag är ju egentligen mer åt rock´n roll och latjo lajban..:) Så sluta att vara så där tråkigt präktig och gnällig…

Ja, det ska erkännas, det där med facebook handlar väl om att synas och höras för då finns man. Att för det mesta vara tillgänglig och oneline framför datorn verkar vara prio i dessa tider. Hur mycket tid lägger man framför datorn på en vecka egentligen? Det känns som man sitter allt längre framför datorn. Inte konstigt att folk klagar på att ”de inte har tid till annat”. Men hör du inte vad jag säger…sluta nu och gnälla Per-Åke!

Nej, nu över till något helt annat, jag har viktiga saker att göra ska nämligen…hallå där, vänta lite nu…det där har ni inte med att göra..;)

Published in: on april 29, 2011 at 12:58 e m  Comments (2)  

Oj då!

Fredag 29 april 2011

Oj då! Så många som 3342 st har besökt min blogg under april månad så här långt. Ja, det var lite av ett rekord för enskild månad.

Så nu gäller det bara att skriva på…;)

Published in: on april 22, 2011 at 6:18 f m  Comments (4)  

När lokföraren blir pappa

Skärtorsdag 21 april 2011

Så har man kommit hem efter en hel veckas jobb. Det blir en omställning att gå från att vara vaken och jobba på nätterna till att ställa om och sova nattetid. De sista två kvällarna/nätterna har jag varit hur pigg som helst. Kommer ofta i säng vid 1-tiden på natten de första dygnen hemma. Men efter andra natten så kommer jag sakta men säkert in i en ny dygnsrytm.

Nu inträder…

Väl hemma så inträder pappa-rollen. Det är nu jobbet börjar…att köra ett lokomotiv…det är hur enkelt som helst..;) Men att vara pappa kräver sin sak…åtminstone i början om man som jag är lite småsliten efter dygnsomställningen. Ofta är det full fart direkt efter frukost. Tänk att denna lilla 2-åring kan var precis överallt på en gång, ja jag fattar det ej. Nu gäller det att vara med på noterna…som det känns, sätter hon igång i överljudsfart…och det är knappt jag hinner med.

Trehjulingen, nallar, leksaker…tak och väggar över hela golvet…å nu ska vi dansa…nej Lydia, klättra inte upp på soffans ryggstöd…försiktigt med spegeln…finns det plåster hemma? Nu…är goda råd dyra. Nu gäller det att få henne på andra tankar. Pappa plockar fram ett säkert kort ur rockärmen…vi åker och handlar…

Väl hemma efter vårt besök i matbutiken så kroknar hon och efter lunchen så är det nätt och jämt hon kan hålla sig vaken.
Men det är fler som John Blund besöker fram på eftermiddagen…själv är jag tämligen trött. Nu dags för en lite eftermiddagslur tillsammans…jag somnar lika fort som hon. Några timmar senare börjar det om igen…Lydia vill vattna blommorna…va, vill du gå på pottan…

Så nu kommer frågan hur har andra föräldrar det som har fler än ett barn…man kan inte annat än att beundra och se upp till flerbarnsföräldrar nuförtiden.

Men att vara pappa är underbart! Denna nya erfarenheten är bitvis jobbig ska jag erkänna, men värt all tid och möda. Lydia är en gudagåva!

Hallå där! Du får inte dra katten i svansen…

Published in: on april 21, 2011 at 7:02 f m  Comments (2)