Än leva gamla gudar!

imageFredag 12 april 2013.

Onsdag eftermiddag den 10 april 2013…Äntligen så rullade ångloket SJ E2 1092 för egen maskin ur lokstallet i Herrljunga. Den sista tiden har vi intensifierat jobbet med driftsättningen för att komma där vi är nu…men mycket jobb återstår innan loket helt kan tas i drift. Men som sagt vi är på väg…

Vi hade veckan innan provtryckt loket och gjort en första påeldning…allt såg bra ut. Vi var dock försiktiga och vi avbröt påeldningen med endast 2,4 kg på pannan den gången. Det var ett antal mindre åtgärder på loket som måste till innan vi kunde ta upp fullt ångtryckt.

På tisdagen 9 april gjordes de sista jobben innan vi kunde elda på igen…vi bestämde att det är lika bra att smida medans järnet är varmt…vi gör en ny påeldning dagen därpå…sagt och gjort.

En pinne i brasan

Vi började tidigt och påeldningen påbörjades åter med en mindre vedbrasa…där eldningen åter skedde största försiktighet. Efter ett par timmars eldning kunde vi känna att vattnet i pannan nu började bli varmt (50-70 grader)…och vi kunde forcera eldningen en aning.

Ytterligare några timmar senare kunde vi höra det välkända ljudet av hur vattnnet sjuder i pannan…nu var det på gång. Som kom åter ögonblicket där manometernålen lättade på SJ E2 1092.

Tre pinnar i tendern

Samtidigt med påeldningen fyllde vi tendern med vatten. Till att börja med såg det bra ut…men efter ett par timmar hördes ett skvalande ljud…ehhh…njaee det var inte så farligt. Det läckte vatten ur skruvhålen från den saknade tillverkningsskylten…och tre små vattenstrålar strilade ut på baksidan…Rolf Sand såg snabbt till att tälja några mindre träpluggar för att stoppa i hålen…det gjorde susen. Men visst skulle det vara bättre med en tillverkningsskylt på tendern istället…vi skulle bli minst sagt glada om den saknade skylten (SJ C 1003) kom tillbaka på tendern…

Trycket stiger

Ångtrycket steg sakta men säkert…nu var trycket 6 kg och det vara dags för fuktionsprov av injektorer och luftpump. Det var mycket vatten i pannan så vi började med att prova luftpumpen…men det var lättare sagt än gjort. Luftumpen ville inte vara med…ett slag och så stannade pumpen i uppläge, vi stängde av ångan och efter ett tag åkte kolven ner i ändläge. Nytt försök samma resultat…

Nu plockade vi ner allt som gick att plocka ner för tillfället…sliden till ångfördelningen kontrollerades rengjordes och smörjpressen till pumpen visade att olja gick fram och smorde som den skulle…pumpregleraren fick också en extra tillsyn…ventilhusen demonterades rengjordes grundligt med tryckluft och trasa. Efter rengörning och en extra smörjning av cylinderolja så monterade man ihop allt…men luftpumpen ville ändå inte fungera riktigt. Vi tar en fika och tänker på saken…

Timmarna gick och snart började säkerhetsventilen att väsa… ojdå, 11,4 kg visade ångmanometern. Kanske dags för funktionsprov av injektorerna också. Här gick det betydligt bättre…injektorerna fungerade direkt. Men man behövde göra en liten procedur innan man tog in vatten i pannan. Det gällde att först spilla ganska mycket vatten på båda injektorerna. Har nu loket stått stilla så länge så fanns det stor risk att en mängd skit fanns i rören som man inte ville ha in i pannan. Denna åtgärd var rätt och riktig visade det sig…spillvattnet var först mjölkvitt för att sedan gå över i rostrött och efter si så där 20-30 sekunder kom klart vatten ur spillröret. Ett enkelt handgrepp på vattenkiken så tog injektorn direkt.

För egen maskin

Nu kom sanningens minut…skulle loket röra. Med ett stadigt grepp om regulatorn öppnade jag försiktigt…ett pysande ljud hördes…vattenångan spred sig inne i lokstallet…lite mer pådrag på regulatorn…ändå mer ånga…det pysande ljudet ökade…så rörde sig loket…efter 42 års törnrosasömn hade SJ E2 1092 äntligen vaknat till liv igen. Sakta, sakta kördes loket ut ur lokstallet. Än leva gamla gudar!

Annonser
Published in: on april 12, 2013 at 11:54 f m  Kommentera