Glad för lite uppmuntran!

Måndag 28 september 2010

Höst och det börjar bli kallt på morgonen. Nu börjar ändå en ganska lugn och skön årstid tycker jag. Njaee, november är väl inte den roligaste månaden på året direkt. Men det är ett tag till denna dystra månad. September månad har iallafall varit bra!

Inskolning av Lydia och nystart i Herrljunga lokstall

Det har varit lite dåligt med aktivitet hos Järnvägsmusei vänner Herrljunga de sista månaderna. För mig personligen har det varit mycket att göra på annat håll. Främst har min lediga tid gått åt till min dotter Lydia. Vilken glädje att ha denna underbara dotter!
Hon utvecklas allt mer. Hon har börjat prata, förvisso otydligt men en hel del ord börjar man nu förstå. Ja, pappa och mamma säger hon tydligt, det går inte att ta miste på. Inget gör en så innerligt glad som när hon säger pappa och sträcker sina små armar och kramar mig kärleksfullt som bara barn kan.

De sista veckorna har vi tillsammans varit på inskolning på dagis. Det har blivit många, många timmar tillsammans med Lydia i september. Det har varit bra för hon och jag kommer på så sätt närmare varandra
Det har gått riktigt bra. Nu börjar hon på dagis idag.
Nu blir det förhoppningvis mer tid till annat. Då tänker jag på bland annat verksamheten i Herrljunga. Nu är det dags för nystart för järnvägsmusei vänner Herrljunga.

Aktuella Ångloksarbeten

Förnärvarande håller vi på med omtubning av ångloket SJ B 1135 i Herrljunga lokstall.
Ett arbete som vi i Herrljunga kan klara av med våra resurser. Det så klart vi behöver lite mer av maskiner. Kallsåg, tubverktyg med mera. Men det är på väg från Gävle om jag förstått det hela rätt. Nu efter en hel del slit har vi äntligen fått ut alla gamla småtuber.

Två stycken parallella omtubningar på B-lok görs nu vid Sveriges Järnvägsmuseum. Dels på ångloket SJ B 1135 i Herrljunga (frivilligarbete) och dels på SJ B 1108 i Gävle. Allt för att ha pålitliga ånglok som slitvargar i den lite mer vardagliga trafiken vid Sveriges Järnvägsmuseum. Detta för att inte slita för mycket på de mer museala ångloken i samlingarna. Det är bra val att då ha några B-lok till detta. Bra dragkraft,relativt snabba och goda förråd med andra ord ett ånglok som passar till den mesta trafiktjänsten vid SJVM. Man bör noga se till att bevara de bra B-loken som har goda ångpannor, hjul och en bra allmänstatus för just detta ändåmål.

Positiva omdömen utifrån

Lördagen den 25 september var det åter samling i Herrljunga lokstall. Detta för att fortsätta med jobben på SJ B 1135. Flera frivilliga dök upp och vi fick som sagt till slut ut alla dåliga gamla småtuber.

Samtidigt kom flera besökare som var intresserade av hur vi jobbade. Då bland annat några helt nya ansikten. Vi bjöd på fika och berättade om vår lilla verksamhet i Järnvägsmusei vänner. Senare i bland annat Järnvägshistoriskt forum fick vi i Herrljunga mycket positiva omdömen. Jag måste säga att det gjorde nog alla i vår verksamhet väldigt glada. För visst bör man då och då få lite feedback och en liten ryggdunk. Man får ny energi och kraft i en frivilligverksamhet av lite positiv anda.

Tråkig attityd

Tyvärr tycker jag allt som ofta det mer vanligt med allehanda negativa ordval och besserwisser-mentalitet på bland annat internetforum som handlar om järnväg. Museala eller moderna jvg-frågor/diskussioner i olika sammanhang kring järnvägen på nätet får lite för ofta en dålig klang. Flera debattörer verkar tycka det är viktigare att skriva folk på näsan i en otrevlig ton. Så tråkigt och meningslöst. Visst måste man kunna ta lite vettig kritik, inget snack om saken. Det kan bara vara bra till viss del med saklig kritik.

Men rena dumheter/elakheter på nätet vad ger det? En verbal hink med skit är föga uppmuntrande och skapar ingen arbetsglädje i en frivilligverksamhet eller tillför jvg-intresset något. Frågan är om dessa negativa avundsjuka människor tänker på det…

Man behöver inte alltid vara överens över nätet men man kan ha lite hyfs och ödmjukhet för andra åsikter och eventuell bristande kunskap.

Nog om detta! Nu är det dags för lite trevligt lokförarjobb igen.

Annonser
Published in: on september 28, 2010 at 7:17 f m  Kommentera  

Vardagshändelser

Måndag 20 september 2010

Som vanligt på väg hem igen till Alingsås med tåg 175. Denna gång efter godstågstjänst Mjölby-Älvsjö godsbangård-Mjölby.

Valvaka i en lokhytt

Denna natt kom radion stå på hela tiden. Det var givetvis valvakan som var intressant. Men det blev väl mycket valanalyser och diskussioner i radion så till sist blev man trött i öronen. Det var lite märkligt att ha sin egen lilla valvaka i en lokhytt.

En liten dramatisk händelse

Vid 3-tiden på morgonen så var jag tillbaka i Mjölby. Jag var som vanligt tämligen trött och somnade genast i den sköna hotellsängen. Givetvis missade jag frukosten. Jag vaknade framåt lunch. Dusch och sedan var det till gå ut och äta.

Men på väg till lunchresturangen hände något som jag inte varit med om förut.
Vid en parkering i jämte sin bil så ser jag en förtvivlad kvinna. Hon går runt bilen och ser mycket orolig och stressad ut. När jag närmar mig så kommer hon i mot mig och ber om hjälp.

I bilen sitter en liten 2 årig barnbarn i sin barnstol. Men bilen är låst. Kvinnan hade varit och handlat satt in killen i barnstolen. Satt nycklarna i tändningslåset. Strax efter detta hade hon lagt in sina varor i bakluckan. Nu hände det som inte fick hända. Den lille killen fingrade på centrallåset och bilen låstes.

Jag blev själv väldigt berörd när jag fick situationen klar för mig. Nu gällde det att på något sätt få killen att fingra på centrallåset igen. Vad som gjorde det lite dramatiskt var att solen nu värmde på. Jag försökte lugna kvinnan och sa att i värsta fall får vi slå sönder en ruta på bilen. Det här löser sig. Jag försökte nu att prata med Sixten som killen hette. Han satt lugnt och lyssnade när jag försökte förmå honom att pilla på centrallåset igen.

Men minutrarna gick solen värmer och kvinnan blev allt mer orolig. Så händer det. Jag ser att han börjar att prata med mig. Jag pekar på knappen och frågar om han inte kan låsa upp. Jo nu trycker han på knappen men åt fel håll. Hur ska jag förmå honom att trycka på den andra sidan av knappen?

Till slut så trycker han ändå rätt och bilen går att öppna! Farmodern är nära gråt men mycket tacksam. Jag går och äter och tänker på denna konstiga händelse. Med småbarn så kan allt hända…

Published in: Okategoriserade on september 20, 2010 at 2:32 e m  Kommentera  

Äntligen byggnadsminne!

Söndag 12 september 2010

Äntligen blev så delar av museijärnvägen Anten-Gräfsnäs byggnadsminne. En klar positiv milstolpe i föreningens historia. Helt fantastiskt och jag och säkert många andra AGJ-medlemmar är både nöjda och riktigt glada för detta! AGJ har ju kämpat i många, många år för att erhålla ett byggnadsminne av något slag. Nu blev det äntligen verklighet.

Invigning vid Kvarnabo station

Självklart ville jag besöka invigningen och själv närvara när landshövdingen Lars Bäckström satte upp bronsplaketten med byggnadsminnesförklaringen på Kvarnabo stationshus.

Vid 16-tiden kom så invigningståget draget av Gullhönan. Ett 50-tal besökare fanns med på tåget däribland landshövdingen själv.

Flera gamla ordföranden på plats

Något som var riktigt kul var att flera gamla medlemmar från AGJ slutit upp vid denna historiska händelse.

Det fanns förutom AGJ´s nuvarande ordförande Lars Johansson (som tidigare också var ordförande mellan åren 1984-1994) även tre f.d AGJ-ordföranden närvarande vid invigningen. Pionjären Karl-Axel Björkdahl ordförande: 1972-1975.
Lennart Nordh ordförande: 1978-1983. Samt undertecknad som var ordförande mellan åren 1998-1999 vid museiföreningen. Det kändes också trevligt att flera gamla styrelseledamöter och andra f.d AGJ-funktionärer hade mött upp på denna för AGJ viktiga händelse.

Förutom AGJ´s nuvarande ordförande fanns också styrelseledamoten Alexander Lagerberg på plats vid Kvarnabo station från AGJ´s ledning.

Trevligt tal

Det blev ett mycket trevligt otvunget tal av landshövdingen.
Märkligt nog visade det sig att dagens Tkl i Kvarnabo Patrik Engberg hade haft landshövdingen som lärare en gång i tiden vid högstadiet. Häftigt sammanträffande…

Det finns bara en sak att säga vad gäller denna bygnnadsminnesförklaring: Bra jobbat AGJ!!!

Published in: on september 12, 2010 at 7:16 e m  Kommentera  

Körning med alla sinnen

Tisdag 7 september 2010

Så har jag snart gjort min arbetsvecka igen. Det har som vanligt varit en bra arbetsperiod. På söndagen fick jag ett nytt uppdrag utöver de vanliga turerna på Mölndal-Trelleborg. Denna gång var det att köra ett extra godståg till Mjölby för vidarebefodran Älvsjö godsbangård/Stockholm.
Detta tåg var ovanligt tungt. Hela 1605 ton med ett El16 lok. När det blir så tungt ökar risken för slirning vid låga hastigheter som vid start och ordentliga motlut. Är det regn eller lövhalka blir det extra svårt. Det är därför viktigt vid sådana här tågvikter vara observant och att anpassa körningen till de olika omständigheter. Att försiktigt starta ett tungt tåg och gradvis öka pådrag. Inte för mycket och inte för lite…

På ett elektrolok så kan man lugnt sitta i sin förarstol och väl höra när loket är på väg att slira. Det finns också indikeringslampor som varnar när loket tappar greppet. Enkelt minskar man pådraget genom att dra ner motorströmmen. Undantaget på dagens elektrolok i godstågstjänst är väl Ma-lok där nedkopplingen tar lite längre tid.

Ånglok

Att köra Ånglok betyder en helt annan körteknik än de loken jag normalt kör. Då är man beroende påtagligt av alla sinnen. Att höra ångslagen och känna hur loket jobbar är en nödvändighet. Likaledes är sampelet och kommunikationen mellan mig och min eldare helt avgörande för ett bra resultat.

Ofta frågar folk mig varför jag hänger ut ur sidofönstret. En del tycker att man vill visa upp sig. En del skämtar om det andra är avundsjuka. Men visst är det något vara avundsjuk på. Speciellt när man får köra exempelvis ett B-lok.
Men att man faktiskt hänger ut ur sidofönstret är också en viktig del i att kunna höra hur loket beter sig.
Detta speciellt vid start.

Det mycket oljud inne i lokhytten. En injektor står på och väsnas det slamras med kolskyffeln och lokets ångslag dränks ofta i detta oljud. Det är därför en klar fördel att sticka ut huvudet och vara uppmärksam på hur lokets maskineri låter, eller så att alla pysar är stängda. Jag tycker man får en bättre känsla för ånglokets framförande genom luta sig ut och höra hur loket arbetar.
Likaledes har man något bättre sikt när man lutar sig ut också.

Att tjänstgöra på ett ånglok kräver att man är mycket observant för vibrationer, ljud och synintryck och olika lukter. Alla sinnen måste vara på topp. Till detta måste också det rent säkerhetsmässiga vara klockrent. Att tjänstgöra på ett ånglok kräver med andra ord en stor portion koncentration när man är ute på statens spåranläggning.

Men det är riktigt kul. Ånglok är livet!

Published in: on september 7, 2010 at 2:54 e m  Kommentera  

Många läste

Söndags 5 september 2010

Sitter just nu och kör ett tungt tåg från Trelleborg mot Mjölby. Det hänger i rejält! 600 meter tåg och drygt 1600 ton på ett El16 lok. Men det är bra väder och gott grepp så jag tar mig fram utan större problem.

Jag måste också be Staffan Källström om ursäkt för att han inte kom med när jag räknade upp deltagarna i Hofors. Men nu har jag rättat till detta misstag.

Det fanns uppenbarligen ett mycket stort intresse för denna lokhämtning. Över 3000 st personer har i augusti läst på swedishsteam om Sveriges Järnvägsmuseum och Järnvägsmusei vänners ångloksäventyr på i Hofors. Det känns glädjande och kul.

Vad händer härnäst i museitågsvärlden? Ja, det får vi se…

Published in: on september 6, 2010 at 2:07 f m  Kommentera  

Bland de sista av de första. Del 3

Onsdag 1 september 2010

Vilken provkörning av SJ E2 904 efter 32 års törnrosasömn att dra dessa stålämnesvagnar till stationen i Hofors.
Efter det att vi hade växlat in vagnarna till spår 5 så var det dags för varmgångskontroll av vevlager. Inga problem, möjligtvis lite ljummet men lagren hade klarat sig bra efter den tunga körningen.

Med blandat tåg mot Falun

Vi skulle på söndagen medverka hos mfGDJ och ångans dag med SJ E2 904. Därför kördes så ett tåg från Hofors mot Falun tidigt kvällen.

Med 541 ton i kroken drog SJ E2 904 iväg mot Falun. Denna gång var det Martin Öhlin, Johan von Oelreich som bemannade loket. Hasse Sjögren medföljde också som signalbiträde. Själv bemannde jag de multibelkopplade Da-loken 888 och 936 längts bak i tåget. Det var en god symfoni och njutning att höra rappa överhettade ångslaget när tåget kämpade mot Långsjön.

Väl framme så växlades tåget för uppställning och SJ E2 904 gick till stall. Nu var alla väldigt trötta efter en hektisk vecka. Trots detta blev det en improviserad film och fotovisning från dagens händelser. Sedan var det sängen för alla.
mfGDJ personal hade lovat och passa E2 904 över natten och det var väldigt skönt. Nu kunde alla kunde sova i lokgänget utan att behöva bry sig om stallvaktstjänst. Vi får tacka personalen vid mfGDJ för er stallvaktshjälp och ett mycket trevligt bemötande!

Ångtåg på Grycksbo

På söndagen var det så dags att medverka med SJ E2 904 vid Ångans dag hos mfGDJ. Vi skulle tillsamans med SJ E 1153 köra i koppel med tre vagnar till Grycksbo. Vi körde första turen dubbelkopplat för att andra turen enbart köra med SJ E 1153. Den tredje turen på Grycksbo körde vi med SJ E2 904. Det blev en trevlig dag med lite växlande molnighet och någon regnskur.

Banan mellan Falun och Grycksbo är precis lagom lång för museitågsverksamhet tycker jag. Jag tyckte också att banan bitvis gick genom vacker natur. Sist men inte minst banan har ju relativt nyligen renoverad med ett omfattande slipersbyten som ligger i makadam. Grycksbo renoverade bangård blev jag dock inte klok på. Men det finns säkert en god förklaring till denna något underliga utformning av bangården.

Lokstallen i Falun

Det är alltid intressant att komma till Falun och se mf GDJ´s lokstallar och de många museala fordon som de har i sina samlingar. En klart jvg-historisk värdefull anläggning de har! Tänk om de också kunde få sina lokstall renoverade då vore det verkligen en lokstallsmiljö att räkna med i framtiden.

Sammanfattning

Vilken vecka! Den har varit oförglömligt positivt händelserik. Jag tror alla medverkande känt likadant.
Visst har det varit kämpigt med mycket slit och arbete. Upp tidigt på morgonen i säng sent på kvällen. Men vad har det gjort när vi haft så roligt. Ett stort tack till Sveriges Järnvägsmuseum, Martin Öhlin, Sten Holm ,Kasper Stabel, Jennie (Kaspers sambo), Johan von Oelreich, Lill-Anders Westerlund, Hans Sjögren, Anders Nyman, Robert Sundström, Lastmaskins-Sebbe och sist men inte minst Staffan Källström för god sammanhållning och kamratskap.

Published in: on september 1, 2010 at 2:09 e m  Comments (2)