Bland de sista av de första. Del 2

Måndag 30 augusti 2010

Vilken vecka detta har varit! Just nu sitter jag på Stockholm Central och väntar på mitt tåg hem. Jag är ganska trött efter allt arbete med ånglokshämtningen i Hofors. Men det har varit värt allt slit för det har varit riktigt roligt och intressant. Jag tror att alla i lokgänget som tog ut SJ E2 904 har haft en trevlig och oförglömlig upplevelse.

För egen maskin genom klätterväxeln

På fredagen 27 augusti var SJ E2 904 åter under ånga. En inspektör från Inspecta kom vid lunchtid för att göra det s.k ångprovet. Anders Nyman hade tidigt på morgonen eldat på loket. Det hela gick bra. Man kunde konstatera att lokets säkerhetsventlier blåste av något för tidigt. När manometer närmade sig 11,2 blåste den ena säkerhetsventilen. Vi bedömde dock att man i nuläget skulle låta det vara. För inte skulle det vara nödvändigt att ha högsta tillåtna
ångtrycket (12 kg) på pannan, eller…
Det skulle senare under morgondagen visa sig att de där extra halvkilot kanske kunde varit bra.

Senare på fredagskvällen skulle vi så bygga den s.k klätterväxeln och ansluta till spår 1 i Hofors. Cirka Kl. 17.10 beviljades så A-skyddet av fjtkl i Gävle. Nu blev det aktivitet lova. Vi hade dock gjort en hel del förberedande arbete redan på torsdagen vilket vi nu kunde dra nytta utav. Allt spårmateriel, sliprar och underlägg låg lätt tillgängligt. Efter cirka 2 timmar var denna lite underliga växel på plats.

Nu skulle vi göra som det en gång var tänkt. Att elda på loket och få det under ånga och sedan för egen maskin köra över klätterväxeln och in på spår 1 i Hofors. Jag fick förtroendet ännu en gång att köra SJ E2 904. Denna gång var det lite mer spännande än vanligt. Detta hade jag aldrig gjort förut. Det blev en försiktig, ja mycket försiktig körning över denna växel.

Men även detta gick bra. Det största problemet var den signaltelefon som stod oroväckande nära. Men med några centimeter tillgodo så kunde vi fortsatta vår snigelfärd på denna klätterväxel. Klockan 20.13 stod hela loket på spår 1.
Efter 32 år fick den åter nu köra på den riktiga järnvägen. Sedan blev det en mindre provkörning på bangården. Det nästan kändes som SJ E2 904 nu var glad över att komma ut från sin törnrosasömn ur det mörka beredskapskjulet.

Loket gick utmärkt. Möjligtvis behövdes rörelsen justeras lite. Nu var vi riktigt nöjda över vår insats. Nu firades detta åter med god mat och en skål över ångloket SJ E2 904. Snart var det dags och lägga sig och ladda batterierna. Nu skulle det riktigt roliga börja…

Tungt från Ovako Steel

Det blev en del prat inom lokgänget under veckan om vilken typ av provkörning vi skulle göra. Självklart måste vi vara noga med en första besiktning och lättare provkörning innan vi skulle kunna ta oss an några större tågvikter. Men vi kunde rätt snart konstatera att loket gick mycket bra. Jag och vi andra i gänget hade under veckan sett TGOJ med sin V11 med ansträngning dra upp stålämnesvagnar från Hofors Bruk. Tänk om detta var möjligt med SJ E2 904? Då jag under veckan var tillsyningsman vid flera tillfällen så kom jag att prata med TGOJ´s växlare från och till gällande samråd på bangården.

Likaså kom vi i god kontakt med ansvarig för TGOJ´s verksamhet i Hofors. Vår ångloksfantasi om att få möjlighet att dra dessa stålämnesvagnar på den 3-4 km långa branta industrispåret kittlade. Här gällde det att smörja med vedspiskokat kaffe och lägga fram idén till de ansvariga på bruket. Reaktionen blev mycket positiv från TGOJ. Självklart att vi ska växla upp stålämnesvagnarna med ånglok Det blev bestämt att lördag eftermiddag skulle denna körning äga rum.

På fredags-kvällen var det en diskussion om fördelningen av bemaningen på SJ E2 904. Det blev bestämt att jag och vår danska vän Kasper (Eldare) från Danskt museumståg i Randers skulle få äran att dra upp stålämneståget från Hofors Bruk. Johan von Oelreich var också med som signalbiträde.

Vi gick med ensamt lok ner till Bruket. Linjen går i etager ner mot bruket. Vi kunde snabbt förstå hur brant banan egentligen var. Vid det gamla koksupplaget försvann järnvägen helt sonika. När vi närmade oss såg vi att järnvägen försvann nedför i en mycket brant backe (22 promille?) Hur skulle detta gå?

Goda råd

Väl nere på bruket stod 9 st fullastade stålämnesvagnar. Växlaren sa till mig: Ja, du får ta så många stålämnesvagnar du vill.. Jag frågade hur många bruket själva kunde ta med sin V11. Det var 6 st med svårighet och vid goda väderförhållanden. Till detta var det av vikt att ha en mycket god fart mer än 30 km/h i början för att komma upp för den första kraftiga stigningen mot gamla koksupplaget. Jag tyckte nog att 5 st stålämnesvagnar räckte för SJ E2 904. Detta var lite mer än 500 ton i kroken. Kommentaren från växlaren vid mitt val av vagnvikt var: Där tog du ett klokt beslut. . Nu var att omsorgsfullt och nogrannt göra ett bromsprov. Så var det dags! Kasper hade nu fullt vattenstånd i pannan, ända upp till muttern. Säkerhetsventilen väste och en rejäl fyr.

Tunga Ångslag

Först var det att ta sig ut från bruksbangården genom några växlar. Sedan genom en mycket kraftig högerkurva innan stigningen började. Jag satsade med full regulator och 45 % på fyllningen. Det började bra, farten ökade och nu väntade jag på att överhettningen skulle börja verka. Genom den skarpa höger kurvan tror jag och vi låg på ungefär 25-30 km/h.
Sedan började den kraftiga stigningen nu låg jag på ca 55 % fyllning. Men det tog emot rejält! Det var som när man drar i ett gummiband. Ju längre upp desto tyngre. Jag länkade ut allt mer, nu var det full fyllning på omkastningen Det blev en tunga ljudliga ångslag. Det var en upplevelse när SJ E2 904 gick en kraftfull match mot tyngdlagen.

Tyvärr gick det inte att stänga pysarna riktigt. Detta p.g.a av gammal tektyl och små rostflarn som följt med ut i cylindrarna. Detta och det nedsatta säkerhetsventlierna (11,2 kg) bidrog till att man inte hade maximal dragkraft.

Det gick allt långsammare. Mitten på stigningen blåste säkerhetsventilen. Nu var det bara krypfart och vi närmade oss vägövergången innan koksupplaget. När vi kom till vägövergången var det kört. Loket släppte nu och började slira.
Det var inte så konstigt för det var en slags gaturäl där loket inte får maximalt grepp. Det var bara att sätta till tågbromsen och vänta på TGOJ´s pålok (V11).

Så tryckte han oss ett par tre hundra meter. Farten ökade igen. Men strax innan grinden på bruket kommer nästa branta stigning i kombination med en S-kurva. Vi förstod att detta blir mycket svårt då farten bara var runt 15 km/h. Men vi rörde oss fortfarande med tunga ångslag (Full fyllning). Så kom en vägövergång till och så var det ånyo kört. Här slirade vi loss mitt på den stora landsvägen in mot Hofors. Ett nytt försök med pålok. Nu gick det bättre. Efter vägövergången släppte stigningen några hundratalsmeter och farten ökade igen. Nu kunde vi själva köra de sista kilometrarna in mot Hofors station. Jo, det hängde i rejält och nu hade vi den sista 22 promilles stigningen in mot stationen. Den klarade vi utan pålok!

Oj, vilken känsla! när vi var inne på Hofors station. Loket hade fått arbeta som i fornstora dagar. Det rök av tektylen på sotskåpet. Det var min häftigaste körning med ånglok så här långt. Väl framme kom en överlycklig dansk eldare (Kasper Stabel) fram till mig och tackade i hand.

Spåret från bruket upp mot Hofors station är en underbar ångloksutmaning med lite i kroken. Detta borde man väl göra om fler gånger? Tänk ett SJ R 976 eller mfGDJ G10 dra sådant stålämneståg upp till Hofors station…

Published in: on augusti 30, 2010 at 6:49 f m  Kommentera  

Bland de sista av de första. Del 1

Tisdag-Fredag 24-27 augusti 2010

Nu är vi äntligen framme. De sista dagarna har varit mycket hektiskta men spännande. Vad är det egentligen jag pratar om? Det kanske är det dags att berätta om vad som är på gång.

Jo, nu vecka 34 genomför Sveriges Järnvägsmuseum och frivilliga från Järnvägsmusei vänner bland de sista hämtningarna av f.d beredskapånglok som finns i Sverige. Vi är just nu i Hofors. Där finns ångloken SJ E2 904 och SJ E2 1184 som fortfarande står helt orörda i sina plastpåsar.
Att få vara med på denna unika ånglokshämtning känns helt otroligt häftigt. Jag tänkte därför delge er min känsla och försöka att skriva lite om veckans aktiviteter på min blogg.

Förberedelser

De sista dagarna har innan avfärd gjordes mycket förberedande arbete. Det var en ihärdig växling för att få ihop personalvagnar, sovvagn, vagnen med klätterväxeln samt en låglastarvagn för SJVM´s hjulastare. Sedan skulle man plocka ihop allehanda verktyg. Ja, det är hur mycket saker som helst som ska med på en sådan här expedition. Fram på söndagseftermiddagen den 22 augusti var det mesta klart.

Fram på kvällen kom fler deltagare till Gävle inför ånglokshämtningen. Bland annat fick vi deltagande gäster från dansk jernbanemuseum i Randers. Riktigt trevligt med denna typ av samarbete bland de nordiska järnvägsmuseérna. Mer sådana initiativ!

Transporten till Hofors

På måndagen vid 17-tiden bar det av med 45741 från Gävle mot Hofors. Som dragkraft hade vi SJ Da 888 och SJ Da 936. Det tog inte så lång tid för än vi stod på spår 3 i Hofors. Nu skulle vi att växla in på spår 1 för att få av hjullastare och allehanda verktyg. Efter detta arbete så kom vi till det magiska att titta på ångloken i beredskapskjulet. Det gick ett sus av förväntan bland alla deltagare när portarna öppnades. För en ångloksnörd som jag nu är var det en riktig högtidstund att se SJ E2 904 och SJ E2 1184 stå där konserverade i sina stora plastpåsar.

36 timmar

På tisdagsmorgonen den 24 augusti började så arbetet med att få SJ E2 904 under ånga igen. Först var det till att ta bort den stora plastpåsen från loket. Sedan drog man ut loket med hjälp av hjullastaren.
Väl ute kunde man konstatera detta ånglok var i ett utmärkt skick. Konserveringen var nogrannt utförd när loket ställdes in i detta beredskapskjul.
Arbetet började med pannspolning. Efter detta var det dags förbereda provtryckningen. Bland annat plockades vattenståndsarmaturen m.m ner för uppsmörjning med glansolin. Likaså kollades kikarna på injektorerna. Allt verkade så här långt vara i gott skick.

Även provtryckningen gick bra! Klockan 15.23 var det så dags för den påeldning. Det blev våra danska vänner (Kasper) som fick äran att fyra på loket SJ E2 904. Vi kunde klara detta på ungefär 36 timmar. Då gjorde vi oss egentligen ingen brådska trots allt.

Onsdagens övningar

Redan tidigt på onsdagsmorgonen den 25 augusti eldade Anders Nyman på SJ E2 904 igen. Denna gången skulle vi ha upp fullt tryck. Detta för funktionsprov av luftpump, injektorer och säkerhetsventilerna. Klockan xxxx vred man på kranen till luftpumpen. Nästan direkt startade den så snällt så. Funktionsprovet på injektorerna var i början lite knepigt. Men sedan man konstaterat hur vattenreglarna skulle stå var det inga som helst problem att få de att ta vatten. Under tiden påbörjades arbetet med spåret mot klätterväxeln.

För egen maskin

Nu närmade det sig ogonblicket där SJ E2 904 för egen maskin skulle dra ut SJ E2 1184. Jag fick den stora äran att köra detta lok denna högtidstund. Detta blev jag väldigt glad över. Jag öppnade regulatorn försiktigt. Loket började nu röra sig så snällt. Vilken känsla för en ångloksnörd…

Mat ute i det fria

Sveriges Järnvägsmuseum har för denna expedition ett ändamålsenligt tåg med personal och sovvagnar. Som vanligt är det väl sörjt med god mat. Efter påeldningen av SJ E2 904 var det att äta ute i det fria. Herr Holm hade tagit med sig sitt fältkök. Helt komplett med vedspis, bänkar och bord. Det var klart trivsamt och kulinarisk upplevelse för alla i lokgänget att sitta ner ute och äta vedspis lagad Pytt i Panna och stekta ägg. Aldrig har mat smakat så bra! Som vanligt är herr Holms kok-konst utöver det vanliga. God mat är bara förnamnet…
Inför morgondagens middag utlovas kôrvsôppa, det blir gôtt

Sedan efter maten så var det dags för ett kvällsdopp i den gamla flottningskanalen strax intill. Skulle jag våga hoppa i, det var inte direkt varmt vill jag påstå. Jag var tveksam, men när Anders Nyman hoppat i så tog jag mod till mig och tog själv ett dopp.

Ut på spåret igen

I morgon är så dags för SJ E2 904 att komma ut på det stora spåren igen. Det planeras en provkörning ner till Hofors Bruk (Ovako Steel). Tänk om man får dra upp några stålämnesvagnar till stationen? Linjen från bruket upp till stationen har kraftig stigning. Upp till 22 promille! Om vi får ta med lite vagnar upp till stationen så kan jag garantera en ljudupplevelse av kraftiga ångstötar som inte har hörts i Hofors på många år. Vi får väl se hur det går…

Visst känns hela denna händelse lite historiskt. Tänk att man fått vara med att hämta de sista orörda f.d beredskapsloken (Då bland annat den första serien av E-lok från 1907) i Sverige. Ett stort Tack till Sveriges Järnvägsmuseum för detta förtroende!

Det finns all anledning att komma tillbaka senare till detta äventyr…

Published in: on augusti 28, 2010 at 2:50 e m  Comments (6)  

På uppdrag i Gästrikland

Söndag 22 augusti 2010

Så har en hel vecka gått igen. Otroligt vad tiden går fort när man har det trevligt.
Denna veckan har jag haft ett uppdrag för Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle.

I huvudsak har jag stått och kört en lokomototor (Z43 219). Denna vecka har det varit generalväxling på Nynäs. I princip allt skulle flyttas om utom årgångståget.
Det blev många växeldrag vill jag lova.

Att köra lokomotor då och då är nyttigt för lokförarjobbet tror jag. För i lokomotortjänst är det en helt annan körning som gäller. Här måste man ligga steget före och planera sin körning om det är långa och tunga drag. Ofta är det så att man endast kan ha broms på ett par tre vagnar. Kompressorn är som bekant inte den bästa på en Z43 och ger dåligt med luft. Är luften kopplade på många vagnar så tar lossningen av bromsen en evinnerlig tid. Då blir det inget flyt i växlingen. Man övar sin körteknik på ett bra sätt med lokomotor tycker jag.

Efter många om och men är nu fordonen på Nynäs (SJVM fordonsmagasin) äntligen på sina nya platser.

Nu väntar ett nytt häftigt äventyr!
Håll koll på min blogg om några dagar så ska jag delge mina tankar om denna upplevelse.

Published in: on augusti 22, 2010 at 11:21 e m  Kommentera