Ännu ett oväder

Lördag 6 februari 2010

Jag har åter varit mitt i ett rejält oväder. Denna gång har jag med Cargo Nets godståg 41971 från Oslo råkat ut för snöstormen i Skåne. Konstigt men jag har varit i tjänst som lokförare varenda gång det har varit extrema vädersituationer i södra Sverige de senaste åren.

Stormen Gudrun

Första gången var stormen Gudrun som slog till med full kraft mot södra Sverige. Jag skulle då köra godståg mot Kristianstad-Åhus via västkustbanan. När jag gick från Skandiabangården blåste det 20 m/s. Jag visste det skulle bli oväder men nog skulle det gå att köra, eller? För säkerhets skull ringde jag fjärren och frågade om läget. De hade då inga störningar att tala om på västkustbanan. Jag fick avgång med godståget från Skandiahamnen vid 15-tiden på eftermiddagen.

Väl ute på västkustbanan försämrades vädret för varje minut. Mellan Frillesås och Väröbacka svajade kontaktledningen så mycket att jag gång på gång fick bygelstuds och tappade spänningen. När man kom ut ur lä från havet så kändes det i hela loket. Jag fick också dra ner på hastigheten till 60-70 km/h för att inte riskera att dra ner kontaktledningen.

Nu började det att se allvarligt ut, men det var bara början. När jag närmade mig Varöbacka ringde Fjärr-tkl och uppmanade mig att skyndsamt försöka ta mig till Varberg om det var möjligt. Söder om Varberg hade det nu träd börjat falla över banan. Jag såg nu till att öka farten igen till sth 100 km/h. Jag förstod att när som helst skulle spänningen försvinna i kontaktledningen och nu var det en kamp mot vädrets makter för att försöka ta mig till Varberg.

Nu såg jag försignalen och två blinkande gröna in på sidan i Varberg. Jag rullade in på bangården och drog en lättnadens suck.
När jag stannade och stängde av ventilatorerna så var det ett ovanligt oväsen av vinden utanför. Det blåste så kraftigt så att det stillastående loket skakade i orkanbyarna. Hur skulle det gå med godsvagnarna? Någon minut senare gick strömmen på bangården. Nu var det att se till att bromsa ner hela tåget. Försöka att i den kratiga stormen gå ut och lägga bromsskor i aktern av tåget.
Efter detta går jag i skydd på tågets östra sida. Detta för att låsa och kontrollera loket en sista gång. Man hör hur det far saker i luften. Plåtar, trädbitar och diverse andra saker från det närliggande industriområdet. Nu börjar jag titta mig över axeln. Vad fan är det som händer? Strax efter blåser det ner ett träd i järnvägsparken.

Jag förstår att det inte längre är lämpligt att vistas utomhus. Nu gäller det att ta sig så fort som möjligt i skydd på något hotell. Jag väljer stadshotellet som är en stor och solid stenbyggnad. När jag kommit en bit mot torget så slocknar hela Varberg. Ett tak på en busskur ger sig iväg som en projektil rätt över torget. De sista meterarna springer jag för att komma till hotellet.

Väl inne hotellet så tar jag för andra gången en lättnadens suck. Jag blir sittande på stadshotellet i Varberg under 36 timmar. Men det gick ingen nöd på mig det vill jag lova. God mat och bad är inte så dumt…
Jag hade tur som kunde ta mig till Varberg. En del lokförare fick tillbringa många, många timmar i lokhytten. Värst var det väl på Markarydsbanan eller södra stambanan. Där träden i hundratals knäcktes som trästickor över banvallen och där kollegor inte kunde gå ut ur lokhytten på grund av nedfallande träd. Nej, jag en hade ovanlig tur i oturen ändå.

Jag jobbade också under stormen Per då körde jag från Åhus mot Göteborg. Man satt åter med andan i halsen på Markarydsbanan. Hur såg det ut bakom nästa kurva? Men denna gången kom jag undan med blotta förskräckelsen. Efter mig ramlade det ner träd vilket stoppade trafiken under flera timmar. Jag har även haft tur när jag kört Vänerexpressen i oväder. Vid ett av de blåsigare tillfällena så kunde jag med nöd och näppe komma ut till Laxå för vidare färd på Västra stambanan. Jo, som sagt min lokförar-tur har hållt i sig i dessa situationer.

Snöoväder i södra Sverige

Men förra veckan så slog ett stort snöoväder till mot södra Sverige. Givetvis skulle jag vara i tjänst denna ovädersnatt.
Det började bra ;-). Tåget var två timmar försenat. För att vara på den säkra sidan körde jag redan vid midnatt mot Göteborg med bil. Denna bilresa gick på grund av kraftigt snöfall väldigt långsamt.
Väl framme i Mölndal så blev det en väntan på godståget på nattöppna Café Skåne. Med kaffe och en räksmörgås och Göteborgsposten blev det en angenäm väntan. En strid ström av snöröjare kom och gick till och från cafeét.

Överallt snöröjare

Klockan 02:15 så kommer äntligen mitt tåg. Jag gör nu avbyte med en trött norsk lokförare som säkert längtar till sin säng efter många timmars tjänst. Tåget är tungt, drygt 1300 ton. Jag påbörjar nu min färd söderut.

Jag märker under min färd att det finns snöröjare överallt. På den stora E6:an finns dom givetvis, på mindre vägar ser man gula blinkande ljusen på lastbilar och traktorer som röjer för fullt. För att inte tala om alla stationer längs västkustbanan. Här befinner sig banarbetare även här lite överallt på plattformar och vid växlar med skyfflar och sopkvastar för att hålla rent från snö och is.

Många klagar och gnäller över det den dåliga snöberedskapen. Men vinter är vinter och det är väl inte så konstigt. Allt är lite krångligare, allt tar lite längre tid. Det får man ta med sig i beräkningen när man är ute och reser.
Det verkar vara så lätt att glömma av alla som faktiskt denna och andra ovädersnatter jobbar så intensivt med snöröjningen. Utan dem hade det varit riktigt kaos på våra vägar och järnvägar. Dessa vardagshjältar vill jag tacka för ett bra och gott jobb denna vinter. Utan dem hade det varit ett riktigt kaos på våra vägar och järnvägar, det är helt klart.

Stora snödrivor

När jag närmade mig Skåne så tilltog vinden och snödrevet. Efter Eslöv mot Lund började drivorna växa och snön sprutade runt loket. Men det var väl inte så farligt och väl på Malmö godsbangård blev det som vanligt avkoppling av halva tåget. Med resten av tåget går jag nu mot Trelleborg.

Men nu förändras läget. Bara någon kilometer ut på linjen mot Trelleborg börjar drivorna bli stora. Jag har inte klart för mig hur stora dessa drivor är. Strax efter Jordholmen så kommer den först riktigt stora. Här brakar jag in i snödrivan i 100km/h snön sprutar över hela fronten. Fönstren täcks av snö. Vad var detta? Jag ringer fjärren Malmö och meddelar om läget. Vad jag inte vet är att drivorna längre fram är ändå större. Nästa snödriva blir lika överaskande. Loket skakar och rister och snön den sprutar, sikten är noll.

Nej, nu får jag dra ner lite på hastigheten så inget dumt händer. Ner till 80 km/h får räcka. Då det fortfarande är mörkt ute och blåser blir det extra svårt att se var drivorna finns någonstans.
Nästa stora snöhinder känns i hela loket. Man undrar om det finns risk för urspårning då det känns som loket bitvis lyfter och hoppar igenom drivorna.

Fjärren ringer strax efter den tredje stora snödrivan. Jag ska stanna vid infarten Skytts Vemmerlöv detta på grund av snöröjning på bangården. Det verkar som snödrevet till stora delar gjort det omöjligt att passera Skytts Vemmerlöv.

Jag går nu ut för en välbehövlig vattning. Nu förstår jag hur mycket det blåser. Min uppskattning är det mellan 13-15 m/s och kanske mer i byarna. Efter en si sådär en 40 minuter så är röjning klar. Jag fortsätter nu sista biten mot Trelleborg. Men det jag inte vet är att den sista och största snödrivan med packad snö väntar några kilometer utanför Skytts Vemmerlöv. Min fart är nu 75-80 km/h när jag närmar mig en cirka 1,5-2 meter hög och 70-100 meter lång snömur. Allt skakar kraftigt och sikten är obefintlig.

Jag tror nu att jag har spårat ur med tåget. Men jag har fel och efter vad jag tycker är en evighet så kommer jag ur skärningen och är fortfarande på spåret. Jag tappade rejält med fart. Är nere under 60 km/h när jag ska fortsätta min färd.
Så kommer jag äntligen till godsbangården i Trelleborg. Åh, så skönt! Lokets front går inte att känna igen. Snö överallt!
Nu vill jag gå och lägga mig på överliggningen. Jag är riktigt trött efter denna ovädersnatt.

Annonser
Published in: on februari 6, 2010 at 4:06 e m  Comments (1)