Luciatåg

Torsdag 17 december 2009

Nu är man hemma igen efter fem dagars frivilligtjänst för Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm. Som vanligt är man trött men det är ändå en härlig och skön känsla efter detta ångtågsäventyr.

Ångtåg till Landskrona godsbangård

Jag åkte ner till Ängelholm på onsdagen 9 december. Nästa morgon var det påeldning av både SJ B 1038 och SJ E 902 men jag klarade mig från stalltjänsten denna torsdag. Jag och Hasse Sjögren hade nämligen fått ett specialuppdrag för att rekognosera den gamla godsbangården i Landskrona inför nästa dags evenemang där. Vädret var kallt och ogästvänligt med regnskurar och snålblåst. Det tog inte lång tid för än man tog skydd i Landskrona stora anrika stationshus för att värma sig. Trots vädret var det en ändå intressant och se gamla Landskrona godsbangård.

Efter att vi kommit till Ängelholm igen så blev det som vanligt bastubad och givetvis ett bad i poolen för alla i lokgänget. Jag tog sedan nattjänsten som stallvakt. Både SJ B 1038 och SJ E 902 stod på backfyr under hela natten. Det är faktiskt trevlig känsla att gå där ensam mitt i natten och passa loken. Jo, det så klart visst är man trött egentligen jävligt trött precis när man ska krypa ur den varma sängen. Men efter några minuter ute i den kalla natten så vaknar man till.

Först blir det till att dämpa 902:an, hon har stått med vässande säkerhetsventiler en liten stund. Så först en titt på vattenståndsglasen, det ser bra ut. Sedan en koll på ”gubben”. Allt verkar vara OK. Nu på med eldarinjektorn. Tar in vatten under någon minut. Nu hör man hur säkerhetsventilen sakta men säkert lugnar sig. Till sist ser man bara hur lite vit ånga sakta knappt hörbart går upp mot den klara stjärnhimlen. Dags för nästa lok. Här blir det att lägga på nya fräscha kol på ”gubben” eftersom jag var lite snål gången innan. Så sätter man sig på eldarpallen i 1038 och njuter en stund av den där speciella lukten och värmen som finns i hytten på ett påeldat ånglok.

Något som är bra med nattlig stalltjänst är att man får sova lite längre på morgonen. Men så där vid 8-tiden går jag ändå upp. Snabb-kaffe och smörgås och sedan till SJ B 1038. Här är Johan och Lill-Anders i fullt arbete med smörjning m.m. Denna dag ska det gå två ångtåg ett med SJ E 902 Ängelholm-Kattarp-Åstorp-Ängelholm. Samt ska SJ B 1038 utgöra dragkraft till Landskrona via Helsingborg-Kävlinge. Med i tåget mot Landskrona har vi också ett Rc-lok i tåget. På detta sätt blir vändningarna i Helsingborg och Kävlinge lättare för vi behöver ju inte gå runt med ett lok i varje ända.

På tidig eftermiddag kommer vi till Landskrona för körning mellan godsbangården och ett köpcentrum inne på stationen/driftplatsen. Sista körningen gör vid 18-tiden och det blir sedan dags för vattentagning innan hemfärden.

Tungt i Påarpsbacken

Vägen hem går även via Helsingborg godsbangård. Här ska SJ B 1038 åter köra först mot Ängelholm och Rc-loket gå längs bak och hjälpa till med lite påskjut för att spara lokpersonalen på ångloket. Främsta orsaken är att samma personal även har loktjänst under lördagen med körning med ångtåg över Hallandsåsen.

Nu är det dags för avgång från Helsingborg. Som vanligt startar vi med ångloket och kör själva genom växelgatorna och väl ute på linjen har vi bestämt att sedan Rc-loket hjälper till. Ångloket SJ B 1038 går på lättånga. Radiokontakt finns mellan de båda loken. Men denna gång verkar det vara något fel med Rc-loket och när Påarpsbacken börjar finns ingen hjälp att få. Både jag och eldaren är från början inte bereda på att elektroloket inte går att köra. Vi står och väntar och väntar på att det bakre loket som vanligt ska hjälpa oss.

Farten blir allt lägre. Nu länkar jag ut allt mer för att hålla farten och tunga ångslag ekar uppför backen. Lill-Anders börjar nu dansa på durken med sin kolskyffel. Otaliga skyfflar kol går åt för att forcera backen. I ett fyrverkeri av gnistor och rök i den mörka kvällen närmar vi oss Påarp. Två gröna, går vi in på sidan. Väl i Påarp åtgärdas felet på Rc-loket och vi kan fortsätta mot Ängelholm utan problem.

Över Hallandsåsen

Så ska jag för första gången på åtta år elda ett normalspårigt B-lok en längre sträcka i ett skarp läge. Ängelholm – Båstad Norra – Ängelholm. Faktiskt var jag lite taggad och fokuserad strax innan avgång ska erkännas. Lokförare Holm hade fem minuter innan avgång noterat att jag slutat prata och var helt och hållet inne i min eldarbubbla.

Så här efteråt kommer minnesbilderna tillbaka. Vi kom till plattform med tåget strax efter kl.09.00, lite mer än halva glas och med en utrakad ”gubbe”. Jag hade sparat fyren och vatten avsiktligt för att kunna successivt bygga upp den en tre kvart innan avgång. Nu började jag att bygga upp tryck och ta in vatten i omgångar samtidigt som jag kollade maskineriet och att allt var i sin ordning. När klockan närmade sig avgång gällde det att försäkra sig om att vi får gå ”rätt tid”. Det såg hoppfullt ut.

Eldningen

Fem minuter innan avgång började jag på allvar att hantera skyffeln och mata den hungriga fyren med fräsch stenkol. Resultatet lät inte vänta på sig. Ång-manometern steg stadigt. Kanske lite får fort? På med en injektor! Vattnet närmade sig översta muttern trycket stabiliserar sig. Manometern visade 11,8. Två minuter kvar, Femton skyfflar kol går åter in i fyrboxen. Sju till åtta skyfflar längs fram under valvet fyra i mitten och två, tre skyfflar innanför eldstadsluckan. Hon svarar direkt! Manometern visar 12,2 kg som stiger till 12,4 kg inom loppet av en halv minut. (SJ B 1038 är utrustat med 14 kg/cm2 panna) Fan! Måste jag mata mer vatten? Så hör jag det befriande ordet avgång. En avgångssignalering och så börjar vi röra på oss. Snabbt greppar jag kolskyffeln och ånyo går det in 15 till 20 nya skyfflar stenkol i fyren. Som vanligt sjunker ångtrycket något kilo men det vänder strax…

Nu är vi ute på linjen och den senaste påeldningen gör susen. Ångtrycket stiger stadigt trots att Holm forcerar körningen för att få upp farten. Nu är det dags för att sätta till eldarinjektorn. Efter detta en ny påeldning, trycket är nu strax under 12 kg. Jag sätter mig på eldarpallen för någon minut och det känns härligt. Men på det igen! Nu närmar vi oss åsen och jag forcerar eldningen än mer. Nu gäller det att avgöra hur mycket man ska elda innan Grevie. Så kommer lutningsvisaren 13 promille/3995 meter. Jag gör en sista större påeldning och någon kilometer innan krönet stänger jag injektorn. Detta för att få ner vattnet i pannan något innan det bär utför.

Strax efter Grevie lutar det utför mot Båstad. Jag stänger säger Holm. Nu på med injektorn igen. Med en snabb titt på fyren kan jag konstatera att det finns en liten slaggkaka i mitten av fyren. Ut med lansen och snabbt vänder jag upp kakan på högkant Jag håller igen med eldningen på detta ställe och eldar runt om. Vid Båstad Södra är slaggkakan borta.

Efter ett längre uppehåll i Båstads södra går sedan vi mot Båstads Norra. Här blir det rundgång och rast. Sedan blir det även att elda tillbaka mot Ängelholm. Det går bra!
Det är liter kul att eldningen fortfarande sitter i ryggmärgen. Fast det så klart Johan är ett strå vassare det ska erkännas.

Ångvärme

Hela tåget var utrustat med ångvärmeledning. Tanken var att ånga från SJ B 1038 skulle värma upp tåget. För första gången på många år skulle vi nu koppla ångvärme från från detta lok på tåget. Allt var tätt. Inga läckor från loket överhuvudtaget. Sakta började nu komma ånga från dreneringarna i ångvärmekopplingen mellan vagnarna. Ett tecken på att ånga gick genom tåget.

Ångvärmen var klart effektiv. Trots den kalla väderleken var det inga bekymmer att hålla värmen i tåget. Snarare tvärtom. Med 0,5 kilo på ångvärmeledningen så var det värme i tåget så det räckte till…
Vilken härlig stämning sedan med ångvärmen som gick ut i dreningarna mellan vagnarna. Ångan och lukten från denna gjorde en mycket speciell atmosfär i och utanför tåget.

Det osynliga arbetet

Väl tillbaka i Ängelholm så börjar nu det osynliga arbetet. Det jobbet som få ser mer än de invigda i loktjänsten. Nu ska det växlas och SJ B 1038 ska gå till stall för nedkoppling. Ett tungt och inte direkt roligt jobb. Men vi har rutin på nedkoppling av B-lok vid detta laget. Hela gänget är engagerat i jobbet. Några timmar senare så är loket äntligen nedkopplat och vi får en efterlängtad dusch och sedan en rejäl middag vid 21-tiden på kvällen.

Hemfärden

På söndagseftermiddagen så bär det hemåt till Herrljunga igen med SJ B 1038. Ett stopp i Halmstad för mat och sedan vidare norrut.
Vi ankommer Herrljunga strax efter 21 på kvällen. När de sista ordinarie persontågen lämnat Herrljunga tar vår växling vid.
SJ V3 18 brummar runt på bangården och tar ut ångloket från tåget och växlar det till stall.

Efter en lång dag så avslutar vi med varmkorv för hela gänget inne lokstallet kl 1 på natten.

Published in: on december 19, 2009 at 9:28 e m  Comments (3)