F som i föräldrarledighet

Tisdag 22 september 2009

Vilken otrolig hektisk månad så här långt. Jag som skulle ju vara föräldrarledig och i lugn och ro njuta av tillvaron med min dotter. Det varit så mycket att göra och dessutom under en viss tidspress. Jag fattar inte idag var jag gjorde av all min tid innan vi fick vår Lydia. När nu min sambo jobbar så går 100% av min tid till min dotter. Både härligt och mysigt men också ganska jobbigt. Fram på kvällen när hon somnat brukar jag vara glad och nöjd över vår gemensamma dag men också riktigt trött. Att gå och lägga sig kl.8 på kvällen är för mig ovanligt men så skönt. Tillvaron krymper men man upptäcker hela tiden nya små guldkorn som förälder.
Det är en stor begivenhet numera att ta bilen själv till ICA Maxi och handla.
Lyx är att gå och drälla och jämföra olika kaffesorter. Eller att gå till provköket för att prova någon ny lightprodukt som egentligen smakar skit. Men sedan är det lika härligt och komma hem igen och se sin älskade dotter. Hon är helt underbar!

Lugnet före stormen

Jag har också haft några dagar ledigt också i förmån för ångtågskörningar. Ledigt och ledigt kan ju diskuteras men det har iallafall varit trevligt och kul. Månaden började dock lugnt med loktjänst på AGJ. Denna tjänst var avslappnad och lätt. Dessutom bor ju bara några kilometer i från museijärnvägen vilket gör att man snabbt kan vara hemma igen efter avslutad tjänst. Men veckan efter så kom tidsbristen i dagen igen.

Lokvecka i Gävle och Tågspanardag

Jag hade sedan en längre tid tillbaka bestämt att medverka vid den årliga lokveckan i Gävle . Men detta år just denna veckan var min sambo upptagen av diverse styrelsemöten i Stockholm. Dessutom låg den tänkta barnvakten i magsjuka vilket ändrade förutsättningarna. Början på veckan fick jag därför göra Stockholm med barnvagn. Hur många vändor det blev mot slottet och gamla stan via Drottninggatan tappade jag snart räkningen på.

Men på torsdagskvällen bar det av mot Gävle och Sveriges Järnvägsmuseum. Väl framme så blev det ett trevlig snack med de andra i restaurangvagnen på kvällen. Jag fick klart för mig att det skulle bli lokförartjänst på både ångloket SJ R 976 under tågspanardagen och årgångståget med Ra 846 mot Stockholm under eftermiddagen och kvällen. Jag blev väldigt glad och förväntansfull över min tjänst på lördagen. För visst skulle det bli spännande att få köra SJ R 976
Faktiskt skulle en liten dröm som jag haft sedan många år på detta vis gå i uppfyllelse. Att stanna i motlutet vid Järnvägsmuseum och sedan starta var häftigt men inga som helst problem för ett R-lok vill jag lova. Detta ånglok drar med sig det mesta…

Årgångståget

Fram på eftermiddagen så skulle jag framföra Ra 846 med årgångståget mot Stockholm C. Även detta var en speciell känsla att slutligen efter många mil rulla in på Cst spår 12 med detta persontåg och se flera hundra resenärer stiga av på perrongen. Efter att allt jobb var klart i restaurangvagnen skulle vi gå som tjänstetåg mot Gävle. När vi rullade ut från den kungliga huvudstaden så började det mörkna och regnet hängde i luften. Känslan att tåget var ”på riktigt” kändes påtaglig. Ni vet som det var för 25-30 år sedan när brunlok och gamla personvagnar från 1930 och 40-talet var vardagsmat.

Höjdpunkten på resan hem var när OA ringer mig på loket och säger om vi kan stanna i Tierp för avstigande. Självklart Henrik säger jag. Nu hade det börjat regna rejält och det hade blivit mörkt som i en sotar-rôv utanför lokhytten. Försignalen i Tierp och tre hack på förarbromsventilen, tåget började sakta ner och väl vid plattform så får jag till (med lite tur) en perfekt inbromsning. Jag tittar ut från lokhytten och ser hur en ensam resenär med någon väska går av på den tomma plattformen. Henrik Reuterdahl med sin gamla prydliga tbfh uniform visar avgång med sin ficklampa och så bär det iväg igen. Hela denna lilla händelse kändes härligt tidslös. Det hade lika gärna kunnat varit år 1959.
(Det är kul att tjänstgöra ihop med Henrik Reuterdahl. Han är duktig på det där med den järnvägshistoriska känslan.
Han har sinne för de där lilla extra historiska detaljerna i järnvägsmannaskapet. Keep up the good work Henrik!)

Dagen efter

På söndagen var det växling, avställning av ångloken med slaggning och ångpannorna och tendrar tappades på vatten. Senare blev det middag och dusch. Nu började nästa pass. Min sambo och dotter hade åter åkt till Stockholm för nya styrelsemöten och utbildningsdagar. Men innan jag gick till hotellet så blev det en lite eftersnack och välförtjänt öl tillsammans med Martin och Sebastian. En riktigt trevlig avslutning! Sedan kvickt hem till hotellrummet och återse dotter och sambo. Jag hade längtat efter dem!

Efter några nya mysiga vändor på måndagen med min dotter i barnvagn på Stockholms gator så åker vi hem till Freden igen. Nu blir det väl lugn och ro? Nej, inte alls! Samma dag kommer de efterlängtade hantverkarna som vi väntat på i månader.
Nu ska de gamla uthusen äntligen bli färdig-renoverade, med andra ord full fart hela veckan ut.

Annonser
Published in: on september 21, 2009 at 8:16 e m  Comments (6)  

The URI to TrackBack this entry is: https://swedishsteam.wordpress.com/2009/09/21/f-som-i-foraldrarledighet/trackback/

RSS feed for comments on this post.

6 kommentarerLämna en kommentar

  1. En stor applåd!

    Älskar verkligen ditt sätt att skriva och förklara allt in i minsta detalj, det är verkligen fängslande att läsa dina berättelser om dina dagar.

    Hoppas du får mer tid med din familj och får se din dotter växa upp till en fin tjej =).

    Mvh
    Sara

    • Tack för de vänliga orden. Mitt liv har som sagt förändrats helt. Men på ett mycket positivt sätt. Det är gôtt å leva…

      Mvh Per-Åke

  2. Ja, det är mycket rart och utlämnande skrivet. ”Jag hade längtat efter dem!” säger så mycket om den ömhet och kärlek som blomstrar mellan 3 människor som kan ty sig till varandra och känna sig trygga i sig själva med en inre harmoni sinsemellan och utåt. Den värld vi lever i är inte den bästa av världar. Den bästa av världar skulle vara en värld utan krig, utan framtida naturhot o.s.v.

    Och det är en konst att kunna skriva så att det fängslar och intresserar. Per-Åke besitter denna gåva och han är ädel och delar med sig till oss andra. Mycket bokläsning ger en inblick i det skrivna språket och tillför en själv detsamma. Själv läser jag lyrik och nyss läste jag Nils Ferlins barfotabarn från 1933. Fantastisk skrivkonst som inte ser sitt like idag. Så naket och varmt på samma gång.

    • Tack Lars-Gunnar.

  3. Det var trevligt att läsa din sida. Tänk att du gamle man har fått uppleva detta med barn. Lyckost som fått uppleva R-loket i drift. Du skriver trevligt och intressant och jag gläds åt att du inte har glömt den gamle på SkLJ.
    Ingemar

  4. Tack Ingemar!
    Självklart har jag inte glömt någon som varit så bra på detta med att lyfta fram det här med VGJ-historia.
    Dina insatser har varit värdefulla i alla avseenden.
    Bästa hälsningar Per-Åke


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: