F som i föräldrarledighet

Tisdag 22 september 2009

Vilken otrolig hektisk månad så här långt. Jag som skulle ju vara föräldrarledig och i lugn och ro njuta av tillvaron med min dotter. Det varit så mycket att göra och dessutom under en viss tidspress. Jag fattar inte idag var jag gjorde av all min tid innan vi fick vår Lydia. När nu min sambo jobbar så går 100% av min tid till min dotter. Både härligt och mysigt men också ganska jobbigt. Fram på kvällen när hon somnat brukar jag vara glad och nöjd över vår gemensamma dag men också riktigt trött. Att gå och lägga sig kl.8 på kvällen är för mig ovanligt men så skönt. Tillvaron krymper men man upptäcker hela tiden nya små guldkorn som förälder.
Det är en stor begivenhet numera att ta bilen själv till ICA Maxi och handla.
Lyx är att gå och drälla och jämföra olika kaffesorter. Eller att gå till provköket för att prova någon ny lightprodukt som egentligen smakar skit. Men sedan är det lika härligt och komma hem igen och se sin älskade dotter. Hon är helt underbar!

Lugnet före stormen

Jag har också haft några dagar ledigt också i förmån för ångtågskörningar. Ledigt och ledigt kan ju diskuteras men det har iallafall varit trevligt och kul. Månaden började dock lugnt med loktjänst på AGJ. Denna tjänst var avslappnad och lätt. Dessutom bor ju bara några kilometer i från museijärnvägen vilket gör att man snabbt kan vara hemma igen efter avslutad tjänst. Men veckan efter så kom tidsbristen i dagen igen.

Lokvecka i Gävle och Tågspanardag

Jag hade sedan en längre tid tillbaka bestämt att medverka vid den årliga lokveckan i Gävle . Men detta år just denna veckan var min sambo upptagen av diverse styrelsemöten i Stockholm. Dessutom låg den tänkta barnvakten i magsjuka vilket ändrade förutsättningarna. Början på veckan fick jag därför göra Stockholm med barnvagn. Hur många vändor det blev mot slottet och gamla stan via Drottninggatan tappade jag snart räkningen på.

Men på torsdagskvällen bar det av mot Gävle och Sveriges Järnvägsmuseum. Väl framme så blev det ett trevlig snack med de andra i restaurangvagnen på kvällen. Jag fick klart för mig att det skulle bli lokförartjänst på både ångloket SJ R 976 under tågspanardagen och årgångståget med Ra 846 mot Stockholm under eftermiddagen och kvällen. Jag blev väldigt glad och förväntansfull över min tjänst på lördagen. För visst skulle det bli spännande att få köra SJ R 976
Faktiskt skulle en liten dröm som jag haft sedan många år på detta vis gå i uppfyllelse. Att stanna i motlutet vid Järnvägsmuseum och sedan starta var häftigt men inga som helst problem för ett R-lok vill jag lova. Detta ånglok drar med sig det mesta…

Årgångståget

Fram på eftermiddagen så skulle jag framföra Ra 846 med årgångståget mot Stockholm C. Även detta var en speciell känsla att slutligen efter många mil rulla in på Cst spår 12 med detta persontåg och se flera hundra resenärer stiga av på perrongen. Efter att allt jobb var klart i restaurangvagnen skulle vi gå som tjänstetåg mot Gävle. När vi rullade ut från den kungliga huvudstaden så började det mörkna och regnet hängde i luften. Känslan att tåget var ”på riktigt” kändes påtaglig. Ni vet som det var för 25-30 år sedan när brunlok och gamla personvagnar från 1930 och 40-talet var vardagsmat.

Höjdpunkten på resan hem var när OA ringer mig på loket och säger om vi kan stanna i Tierp för avstigande. Självklart Henrik säger jag. Nu hade det börjat regna rejält och det hade blivit mörkt som i en sotar-rôv utanför lokhytten. Försignalen i Tierp och tre hack på förarbromsventilen, tåget började sakta ner och väl vid plattform så får jag till (med lite tur) en perfekt inbromsning. Jag tittar ut från lokhytten och ser hur en ensam resenär med någon väska går av på den tomma plattformen. Henrik Reuterdahl med sin gamla prydliga tbfh uniform visar avgång med sin ficklampa och så bär det iväg igen. Hela denna lilla händelse kändes härligt tidslös. Det hade lika gärna kunnat varit år 1959.
(Det är kul att tjänstgöra ihop med Henrik Reuterdahl. Han är duktig på det där med den järnvägshistoriska känslan.
Han har sinne för de där lilla extra historiska detaljerna i järnvägsmannaskapet. Keep up the good work Henrik!)

Dagen efter

På söndagen var det växling, avställning av ångloken med slaggning och ångpannorna och tendrar tappades på vatten. Senare blev det middag och dusch. Nu började nästa pass. Min sambo och dotter hade åter åkt till Stockholm för nya styrelsemöten och utbildningsdagar. Men innan jag gick till hotellet så blev det en lite eftersnack och välförtjänt öl tillsammans med Martin och Sebastian. En riktigt trevlig avslutning! Sedan kvickt hem till hotellrummet och återse dotter och sambo. Jag hade längtat efter dem!

Efter några nya mysiga vändor på måndagen med min dotter i barnvagn på Stockholms gator så åker vi hem till Freden igen. Nu blir det väl lugn och ro? Nej, inte alls! Samma dag kommer de efterlängtade hantverkarna som vi väntat på i månader.
Nu ska de gamla uthusen äntligen bli färdig-renoverade, med andra ord full fart hela veckan ut.

Annonser
Published in: on september 21, 2009 at 8:16 e m  Comments (6)  

De sista svalorna och Gullhönan

Måndag 7 september 2009

Sommaren går mot sitt slut men några svalor sitter fortfarande på blanktråden vid Östads säteri. Men snart bär det nog iväg söderut igen och sommaren övergår i höst. Men hösten har inte riktigt kommit i gång på allvar än. För söndagen den 6 september bjöd på riktigt härligt sensommarväder i Västra Götaland.

Själv tjänstgjorde jag under denna dag vid ”Rälsbussens Dag” på ångloket VGJ 24 vid AGJ. Tillsammans med Magnus så delade broderligt vi på eldning och lokförarturerna. Det kändes bra att dela lokhytten med någon har känsla för ångloks-tjänsten. Vi delar samma värderingar hur ett ånglok ska köras och eldas. Det känns bra med museijärnvägare som har känslan för ångloken och kan utöva ett gott lokmannaskap med allt vad detta innebär. Det är inte helt självklart att få en god ångloksutbildning vid våra svenska museijärnvägar idag. Några föreningar är klart seriösa i sin utbildning. Men några är tyvärr sämre/bristfälliga när det gäller detta med en god långsiktig ångloksutbildning bland våra svenska museijärnvägar. Hur ser egentligen framtiden ut inom detta område? En förbättrad ånglokskompetens och utbildning bland våra svenska museijärnvägs-föreningar är egentligen en av de viktigare frågorna inom branschen anser jag.

Eldningen

Då jag nästan alltid har lokförartjänst vid ånglokskörningar på normalspåret nu för tiden så ville jag nu äntligen få hantera kolskyffeln. Det blir mycket sällan någon längre tjänst av eldning för min del numera.

Jag började ju min ånglokskarriär vid AGJ år 1980 på BLJ 6 som eldare. (När jag tänker efter har det genom åren tills idag blivit tusentals mil fram och tillbaka på AGJ.) Så nu skulle det bli riktigt roligt att få elda de första två turerna mot Gräfsnäs som i gamla tider.

Det skulle väl inte vara några problem… men faktiskt så var jag lite för ivrig med skyffeln. De senaste årens tjänst på det normalspåriga ångloket SJ B 1038 märktes i min eldning. Jag placerade ett antal välfyllda skyfflar under eldstadsvalvet. Sekunderna efteråt kom jag på mig själv den här maskinen ska inte ha huvuddelen under valvet, den ska ha det i bak vid fyrboxluckan och i mitten av fyren. Men nu var det för sent. Men det går ju alltid lätt att åtgärda sådana små fadäser vid en museijärnväg. Efter några kilometer var vi i Kvarnabo där fixade jag utan problem till fyren igen.

En sak märker jag snart. Normalspårs-ångloken kräver betydligt mer i alla avseenden när det gäller handhavande i eldningens ädla konst. Att vara i tjänst som eldare på smalspårsloket VGJ 24 är avslappnande trevligt där det är utomordentligt lätt att hålla trycket utan att för den skull behöva blåsa säkerhetsventilen.

VGJ X 101 Gullhönan

Dagens stora höjdpunkt vid AGJ var ändå den anrika gamla motorvagnen VGJ X 101 Gullhönan som för första gången gick i trafik vid Anten-Gräfsnäs Järnväg.
Detta var utan vidare den största trafikhändelsen vid AGJ detta året! Att medverka i AGJ-tjänst denna föreningshistoriska dag var verkligen kul.

Vi stod och väntade på vårt möte i Kvarnabo. Rätt var det var så såg man Gullhönans i kurvan söderifrån med tänd toppstrålkastare på väg in mot stationen. Man blev riktigt glad och se att denna motorvagn rullar igen.

Äntligen så gick drömmen i uppfyllelse för Kent Johanssson, Sven Olof Thyrelius och alla andra gamla AGJ-medlemmar som lagt så mycket jobb och vedermödor i åratal på denna motorvagn. Heder åt de som lyckades bevara denna häftiga gamla motorvagn för eftervärlden!

Synd att man bara körde ett tågpar med denna motorvagn. Egentligen tycker jag att man borde kört någon tur till med Gullhönan denna Rälsbussens Dag.
Men det kanske fanns någon anledning till den sparsamma enda ToR- körningen?

Söndagens trafik var lyckad med vackert väder och en trevlig trafikpersonal och förväntansfulla resenärer. Jag tackar för en bra och rolig tjänstgöring vid AGJ!

Published in: on september 8, 2009 at 5:48 e m  Comments (2)