Hur sparas kunskapen?

Söndag 28 juni 2009

De senaste dagarna har det varit debatt på järnvägshistoriskt forum angående lokmannaskap på våra svenska museijärnvägar. Det är ett känsligt ämne. För visst kan det vara si och så med bra ångloksutbildning inom museitågsbranschen. Jag får en känsla av att det finns en bristfällig utbildning i bland annat eldningens konst lite här och var i Sveriges avlånga land.

Men det finns också flera som verkligen har en seriös utbildning. En av de som verkar ha koll på läget nuförtiden är museiföreningen Uppsala-Lenna Järnväg (ULJ). Här har man sedan ett antal år varit flitiga med utbildning i ett gott lokmannaskap med allt vad det innebär.

Det där med en bra utbildning inom den ideélla museitågsbranschen är en svårknäckt nöt. För ofta har man helt enkelt inte tid, inte ork och kanske inte rätt inställning för sitt behov av rätt utbildad personal. Man kanske helt enkelt har fullt upp att klara sin dagliga verksamhet. I en del fall kommer därför tyvärr utbildningen i andra hand. Detta kan vara farligt för museitågsbranschen i större perspektiv.

Erfarenhet från gamla lokmän

Det med att få erfarenhet av ånglokstjänst tar egentligen många, många år.
När jag läste på Jvmv forum kring ”svartrök och blåsande säkerhetsventiler på JTJ” så tyckte jag att både den s.k Jazz-Pelle och Johan hade rätt. Det är helt avgörande för museitågsbranschen med de ideélla krafterna. Utan dessa frivilliga kan man packa ihop!
Johan´s situation känner jag själv igen som 16-åring i Anten 1980. Man ville så gärna men hade väl egentligen ”dåligt på fötterna” utbildningsmässigt. Då var det lätt att göra fel och man hade självklart inte den riktiga känslan för ånglokseldningens ädla konst.

Men på den tiden fanns också fortfarande de gamla ångloksförare kvar i livet. De som hade haft ångloktjänst på riktigt. Många av dem medverkade eller fanns i direkt närhet av museitågsbranschen. Här fanns en kunskapsbank kring ångloktjänsten som då var mycket viktig för branschen. Tänk när man fick det stora nöjet att tjänsgjorde ihop med de legendariska lokförarna Sune Herbst, Nils-Erik Axelsson eller Gösta Atterlöf vid Anten-Gräfsnäs Järnväg och Skara-Lundsbrunns Järnväg. Vilket previlegium!

Seriös utbildning

Idag är denna mänskliga kunskapsbank starkt begränsad och kommer försvinna. För min egen del var denna kunskap och erfarenhet som de gamla lokmännen delade med sig ut av, helt avgörande. Nu finns snart inte denna möjlighet mer…

Detta tråkiga faktum förpliktigar, att museitågsföreningarna tar sig an utbildningen på ett seriöst sätt. Att man tar sig tid, att man förstår vikten av en god och grundlig utbildning i konsten att framföra ett ånglok. Jag tror att detta behövs i framtiden inom den svenska museitågsbranschen.

Annonser
Published in: on juni 28, 2009 at 1:51 e m  Comments (1)  

Sällskap som inte rullar…

Tisdag 9 juni 2009

Nu blev jag lite chockad! Jag som trodde att BJs fått ordning på sina dokument och säkerhetsstyrning?

Men tydligen inte. Bristerna inom BJs verkar allvarliga och kvarstår enligt TPS. Denna gång slog TPS till med storsläggan och drog in hela tillståndet.

Vad händer härnäst? Hur påverkar detta museitågsbranschen i ett större perspektiv? Vi får väl vänta och se…

Published in: on juni 9, 2009 at 7:24 e m  Kommentera  

Sällskap som roar och oroar

Måndag 8 juni 2009

Den sista veckan i maj var lite dramatiskt och oroande för Bergslagarnas Järnvägs sällskap (BJs). Föreningen fick den 25 maj ett planerat besök av Transportstyrelsen (TPS). Detta några dagar före sitt stora ångtågsevenemang på Västkustbanan. Tyvärr resulterade denna inspektion i att ”verksamheten” vid BJs stoppades. Viktig dokumentation saknades eller var bristfälliga angav bland annat TPS i sitt underlag till beslut. Efter ett stort jobb av BJs upphävde TPS sitt ”stopp för verksamheten” så att säga ”en minut i tolv” på fredagseftermiddagen den 29 maj.

Förvånad

Man kunde nu äntligen köra sina två ångtåg. Nu fanns det många ögon som tittade på dessa ångtåg. Därför blev jag riktigt förvånad över en sak. Det känns lite onödigt riskabelt att man i detta soliga och varma väder inte har haft gnistskydd på ångloken. Några av loken saknade gnistskydd på skorstenen vilket kan förklara bränderna utmed banvallen. Att återresan från Halmstad sedan gjordes med ellok framför ångloken kanske inte är så konstigt. Huvuddelen av det historiska godståget ställdes också på tillbakavägen. Med gnistskydd på ångloken hade man gjort vad man kunnat för minska risken för bränder. Nu blev det ett snopet och lite tråkigt avslut vilket troligen hade kunnat undvikits med gnistskydd.

Fyra av fem kolskyfflar

Men trots allt, de flesta verkade ändå riktigt nöjda. Visst var det en riktig höjdare att köra dessa ångtåg från Göteborg ända ner till Halmstad parallellt. När jag nu ser på filmer från dessa körningar blir jag faktiskt lite imponerad.
En av de mer sevärda sekvenserna är inte själva parallellkörningen utan när de båda tågen (först godståget sedan persontåget) går från Varberg söderut med fästningen i bakgrunden. I motlutet mot Apelviken får loken kämpa på med sina tåg. En klart godkänd och häftig filmsekvens!

Nu är frågan vem kan matcha en sådan här häftig ångtågskörning i framtiden?

Trots fadäsen med gnistskydden så får BJs fyra kolskyfflar av fem för sina ångtåg på Västkustbanan.

Ny bangård

Bergslagarnas Järnvägssällskap (BJs) har den sista tiden ryck upp sig. Jag har från och till besökt både den gamla och det nya Lärje (BJs bangård) genom åren.
Den gamla uppställningsplatsen var egentligen ingen kul upplevelse. En obefintlig ordning vid första anblicken. Bra att ha saker liggande precis överallt. Skrot och trafikfordon tillsammans i en enda stor röra. Jag kan förstå att BJs vid denna tid inte alltid fungerade tillfredställande.
Men BJs hade tur och fick genom Göteborgs kommun försorg fick man nu en ny uppställningsbangård. Anledningen var att den gamla låg i vägen för Banverkets ombyggnation av Marieholms bangård.

När man sedan var färdig med sin nya bangård strax norr om den gamla så började det bli lite ordning och reda. Man kan nu förstå att denna nya bangård har varit en förutsättning för BJs nuvarande positiva utveckling.
Man har också påbörjat en rad förbättringar som inte fanns innan i form av ett mindre personalhus med vatten och avlopp inne på området.

Det som saknas vid BJs anläggning idag är en riktigt verkstad. Nuvarande ”gamla smalspårslokstallet från Vara” är inte direkt ändåmålsenligt som verkstad egentligen. Men förhoppningsvis har man väl planer på något bättre. Bättre verkstadsresurser på Lärje tror jag är mycket viktiga. Så här långt har BJs faktiskt ändå gjort rejäla framsteg på relativ kort tid.

Kan nu ordföranden hålla sig i från tillspetsade utspel av tjuvnypskaraktär kan BJs bli sedda som seriösa och något att räkna med även i framtiden.
För visst kan ordföranden i denna förening vara ”snäll” det har jag själv upplevt vid många tillfällen:-))

Published in: on juni 8, 2009 at 5:49 e m  Kommentera