I behov av danslektioner?

Lördag 29 september 2007

I veckan fick jag så tidskriften Jernvägsnytt 3/2007. Hur såg innehållet ut denna gång?
Vad hade ordföranden att förtälja? Hur har trafiksäsongen gått under året? Har man lyckas med att vända de fallande intäkterna på trafiksidan vid Anten-Gräfsnäs Järnväg?

Som medlem i Anten-Gräfsnäs Järnväg fick man tyvärr inte några direkta svar på dessa viktiga frågor vad gäller trafiksäsongen 2007 i Jernvägsnytt. Det blir konstigt när man inte kan eller ens vill redogöra öppet för sina medlemmar mer exakt hur det gått. I svepande något luddiga ordaval gör man ändå ett försök till redovisning med följande citat. ”Dock har trafiksäsongen i sin helhet gått bra och intäkterna varit enligt budget”.

Men inga siffror, inga jämförelser med trafiksäsongen 2006. Är verkligen årets trafikresultat bra i jämförelse med tidigare år? Här ska i sanningens namn sägas att den nya trafikchefen kommit in på ett bananskal sedan den dåvarande avsagt sig sitt uppdrag på grund av tung arbetsbörda. Med små erfarenheter av att vara trafikchef vid en museijärnväg har han inte en helt lätt uppgift tror jag. Ansvaret för AGJ nuvarande trafikutveckling ska därför inte skyllas på nuvarande trafikchef. Läser man mellan raderna kan man ändå se en liten oro för trafikutvecklingen vid AGJ.

Föreningens nya trafikchef ger iallafall ett ärligt utryck i Jernvägsnytt vad gäller personalrekryteringen 2007 där han skriver följande citat ”personalbokningen har gått relativt smärtfritt”. Detta relativa kan man givetvis tolka på många sätt. Ledarskribenten i Jernvägsnytt 3/2007 har sin egen tolkning av personalbokningen, det är uppenbart.

Många av mina bästa vänner fick under sommaren 2007 telefonsamtal och SMS med mycket kort varsel för ställa upp att bemanna ångloket VGJ 24. Allt emellanåt satt personalbokaren i rejäl knipa. Att han ändå klarade reda ut den besvärliga personalsitutionen är beundransvärt. Detta med tanke på att han fick hoppa in som ny personalbokare i getingboet så att säga oförberedd. Detta sedan även dåvarande personalbokaren med mycket kort varsel varit tvungen att avsäga sitt uppdrag. Då jag tidigare varit personalbokare vid AGJ så måste jag säga att han gjort ett bra arbete med de förutsättningar som fanns då han fick ta över. Han fick i ett slag både ta över trafikchefsansvaret samt vara personalbokare. Klart strong insats!

Glädjande och bra är att man utlyser ett trafikmöte så nära efter trafiksäsongen slut. Nu får man bara hoppas attt han presenterar trafikintäkter för 2007 mer detaljerat än vad som kan utläsas i Jernvägsnytt. Detta är en mycket viktig fråga för AGJ. Museijärnvägen har absolut inte råd med att tappa ytterligare trafikintäkter.

Att föreningen behöver en bättre ekonomi råder det inget tvivel om. Lösningen har från nuvarande styrelse sida har varit att sälja ut föreningens egendom i form av godsvagnar, landsvägfordon och äldre jvg-fastigheter. Detta är en klart kortsiktig ekonomisk lösning. Dessutom kan man fråga sig om det är moraliskt riktigt att sälja det man många gånger fått som gåva till AGJ? Vem vill i framtiden skänka en gåva som sedan riskeras att säljas eller skrotas? Även den museala trovärdigheten har naggats i kanten genom föreningen skrotat historiskt värdefulla järnvägsfordon från Sveriges forna 891 järnvägar för att få in några extra kronor.

Det ska sägas att alla jvg-fordon går inte att behålla, och kanske måste ett antal jvg-fordon skrotas. Antalet fordon har varit allt för många och föreningens förvaltning har genom åren varit bristfällig. Men skrotningen ska ske med förstånd och i samråd med jvg-historiskt kunniga.

Dessutom har ju AGJ sökt och fått ekonomiska bidrag (100 000) för uppförande av ny vagnhall på Gärdet av RaÄ. Detta borde innebära att några ytterligare fordon kan sparas för eftervärlden under tak i framtiden om viljan finns? Vad hände egentligen med denna vagnhallssatsning? Finns pengarna kvar för projektet? År 2004 var inriktningen från styrelsen sida att använda delar av intjänade intäkterna från optokabelprojektet till en ny vagnhall. Föreningens grundläggande ekonomi var i slutet av året 2004 bra vilket var en förutsättning för uppförandet av den nya vagnhallen. Nu var hela styrelsen överens. Offerter togs in, en projektgrupp bildades. Man sökte pengar från RaÄ för att delfinansiera denna nya vagnhall. Nu var den så viktiga vagnhallen inom räckhåll.
Men efter att den nya styrelsen tillträde år 2005 ändrades inriktningen radikalt och i princip stoppade man alla planerna på en ny vagnhall.

En annan fundering kring AGJ är vad som blev av renoveringen av Brobackatunneln?
Även här fick ju AGJ pengar från RaÄ (125 000). Trafiken på denna del av museijärnvägen har legat nere sedan många år. Ambitionen att försöka återuppta trafiken Anten-Brobacka verkar vara låg.

Jag tror att nuvarande dåliga ekonomiutveckling spelar avgörande roll i färdigställande av flera viktiga påbörjade projekt. Man har helt enkelt själva sågat av den gren man sitter på. Försämringen av trafikutbudet 2006 vilket gett mindre intäkter (cirka -25%) än året 2005. Resultatet är att flera viktiga påbörjade projekt helt avstannat.

Hur ska man då långsiktigt förbättra AGJ´s ekonomi?
Den radikala indragningen av ångtåg vid AGJ år 2006 samt 2007 har som sagt utan tvekan varit negativa vad gäller föreningens ekonomi. Min uppfattning är att man måste ändra på AGJ trafikutbud med fler ångtågsavgångar och därmed öka möjligheterna för en bättre intäkter i framtiden. Varför inte återinföra de gamla ångtågsavgångarna kl. 11, 13, 15 från Anten?

Nu kommer säkert vissa att säga att man inte haft tillräckligt med trafikpersonal för att ha fler ångtågsavgångar. De många aktiva som slutat eller dragit ner på sitt engagemang de sista åren har väl bidragit till bristen? Föreningen har tappat mycket kompetens på detta sätt enligt min mening. Inte minst på lokförarsidan. Varför har så många dragit ner på sitt engagemang eller till och med slutat inom AGJ? Att enstaka medlemmar slutar att vara aktiva vid en museijärnväg är nog helt naturligt. Det kan vara av olika anledningar man väljer att sluta, ändrade familjeförhållanden eller det privata jobbet kanske. Men att 15-20 aktiva slutar inom en 5 pårsperiod (2001-2005) kan inte vara natuturligt för en ideéll förening som AGJ. Detta har varit kortsiktigt förödade för AGJ. Nu har nya aktiva kommit in i föreningen som ska läras upp och utbildas. Ett råd i all välmening, var rädda om de nya aktiva!

Har inget bra hänt vid AGJ? Är det bara gnäll, bitterhet och kritik över föreningen nuvarande utveckling? Klart har det hänt bra saker, här finns många exempel.

Man blir ändå glad när man ser verkstadens färdigställande. Detta kan man vara stolt över. AGJ´s nya lokverkstad är många medlemmars förtjänst.
En annan bra insats har varit banunderhållet av museijärnvägen (Anten-Kvarnabo-Gräfsnäs). Här har det visats positiva resultat. Aldrig har väl så många slipers vid AGJ bytts som året 2006? Banunderhållet vid AGJ började på allvar redan 1993. Under de senaste 13 åren har banans standard gradvis höjts.
Att nu man fått ekonomisk hjälp av sparbanksstiftelsen (180 000) vad gäller revisionen av ångloket ROJ 3 lyfter jag på hatten för. Denna revision kommer troligen att kräva stora ekonomiska insatser av föreningen.

Arbetet med att se över utställning vid museihallen i Anten är en annan positiv händelse. AGJ är i behov av en bra järnvägsmuseal utställning och pedagogisk upplevelse kring svenskt smalspår. Museihallen ger oanande möjligheter för detta. Något som legat mej varmt om hjärtat är bangårdsbelysningen i Anten. Jag blev mycket glad över färdigställandet. Det har lyft järnvägsmiljön.

Det finns idag många glädjeämnen vid AGJ det kan man inte förneka. Jag tror också att de nuvarande aktiva säkert trivs och har en trevlig stund i Anten. Men kanske är man inte ens är intresserade av de stora grundläggande frågor som jag tar upp här. Man vill kanske komma bort från sin egen vardag och ha en trevlig helg i god gemenskap vid AGJ utan massa tjafs och diskussioner? Men som medlem i AGJ är det att lura sig själv i sista änden med detta förhållningssätt. Min 25 åriga erfarehet som aktiv medlem vid AGJ är att man då och då inte ser skogen för alla träden…

Hur var det nu då med s.k ledaren i Jernvägsnytt 3/2007? Som vanligt kan man säga att denna s.k ledare är direkt intetsägande. Samma slags hurtfriska ”hur bra allting är vid AGJ”. Denna ständiga brist på självkritik och insikt är just nu museiföreningen AGJ´s största fiende. Ett bra exempel på detta är väl ledarskribentens ordval när det gäller årets personalbokning. Denna typ av utaladen är inte bara hurtfriska utan undergräver egentligen föreningens trovärdighet långsiktigt. Tyvärr är nog ledarskribenten i behov av danslektioner.

Published in: on september 29, 2007 at 10:25 f m  Kommentera  

Välkommen!

Hej på er alla!

Här kommer jag att ge lite personliga små och stora tankar kring den svenska museitågsbranschen i allmänhet.  Håll tillgodo.

Välkommen önskar Per-Åke Lampemo

Published in: on september 29, 2007 at 9:19 f m  Kommentera