Så kan du väl inte göra…

Annonser
Published in: Okategoriserade on april 19, 2017 at 8:42 f m  Kommentera  

Hur ser framtiden ut? Vad bör man göra?

Lördag 11 februari 2017.

Hur ser framtiden ut? Vad bör man göra?

Ja, det är en fråga som jag ställt mig de senaste åren. Vad handlar detta om då..ja självklart ångloksproblematiken vid de normalspåriga järnvägsföreningarna i Sverige.

Enligt min personliga uppfattning är situationen lite oroväckande. Kunskapen och erfarenheter kring ångloksdrift/underhåll har bitvis minskat betänkligt de sista 10 åren.

Självklart finns det undantag men överlag börjar det nu enligt min uppfattning uppstå problem av kvalitetssäkring för utbildning och ånglokskunskapen kring våra normalspåriga föreningar. Så vad ska man göra för att vända trenden?

Västergötlands Ånglokssällskap 

Vintern år 2015 bildades Västergötlands Ånglokssällskap (VÅS) för att i första hand rädda ångloksverksamheten vid Herrljunga lokstall. Men det blev en mycket tuff start. Trots att en privat finansiär backade upp ekonomiskt så var kassakistan mager och stora hyreskostnaderna och uteblivna uppdrag för vårt ånglok SJ B 1267 kom slutligen att fälla  oss. 

När beslutet var taget att flytta från Herrljunga lokstall kom så vändningen. Vårt ånglok hyrdes ut till Nora Bergslags Veteranjärnväg NBVJ. Men dessvärre, det var för sent för att rädda ångloksverksamheten vid Herrljunga lokstall. Ungefär samtidigt började flera järnvägsföreningar från olika delar av Sverige höra av sig om vi inom VÅS kunde bistå med praktisk rådgivning för att driftsätta deras ånglok. Helt plötsligt öppnade sig en verksamhetsidé som uppenbarligen näst intill direkt givit frukt.

Så här långt har VÅS just nu tre stycken uppdragsgivare/järnvägsföreningar där vi aktivt medverkar/hjälper/rådgiver för att åter driftsätta ångloken de har i sin ägo. Till detta håller just nu VÅS i samarbete med ett utbildningsföretag ta fram utbildningsplaner och kunskapsmateriel för att fördjupa vår ambition att öka och sprida ånglokskunskap. Vi tror inom VÅS att detta kan vara ett bra sätt öka ånglokskunskapen i Sverige igen…att faktiskt på sikt vända den nedåtgående trenden.

Published in: Okategoriserade on mars 11, 2017 at 10:57 f m  Kommentera  

SJ B 1267

11 februari 2017.

 

Här en lite sammanfattning av fakta kring ångloket.

Loket är tillverkat av Motala verkstad år 1915.

Tjänstevikt: 103 ton.

Längd: 18 meter

Kolförråd: 6 ton

Vattenförråd: 14 kbm

Dragkraft: 9,6 ton

 

Loket var en av de sista B-loken som togs ut ur sitt beredskapskjul vid Sandträsk/Lappland sommaren 2008. SJ B 1267 köptes av Stockholms kultursällskap för ånga och järnväg (SKÅJ) år 1995.

 

När beredskapsparken av ånglok kom att avskaffas i början av 1990-talet så kom SJ B 1267 stå kvar i Sandträsk lokskjul tillsammans med ytterligare 2 st B lok  (1037, 1108) fram till år 2008.

 

Loket drogs sedemera till Orsa lokstall för uppställning. Efter några år transporterades loket till Sala lokstall för ny uppställning. Kring åren 2012-2013 försökte SKÅJ  sälja ångloket alternativt skrota loket om ingen köpare fanns.

 

SKÅJ ansåg att man inte hade möjlighet bevara loket. Tyvärr dök ingen köpare upp utan loket riskerade skrot döden.  I elfte timmen hittade loket en köpare. Sommaren år 2014 transporterades SJ B 1267 till Herrljunga lokstall.

 

Loket SJ B 1267 kom överföras och togs över av den nybildade föreningen Västergötlands Ånglokssällskap år 2015.  Med start den 3 januari 2016 påbörjades renoveringen av ångloket. Efter knappt ett halvår, 28 maj 2016 stod SJ B 1267 för första gången sedan år 1957 under ånga igen.

 

Trots att 1267 stått stilla beredskapsställd i nästan 60 år kom det att visa sig att ångloket var i ett gott skick. I dagsläget befinner sig loket vid  Nora Bergslags Veteranjärnväg NBVJ. Loket har NBVJ hyrt in fram till juli 2017 för att klara sin årliga återkommande ångtågstrafik sommartid.

Published in: Okategoriserade on mars 11, 2017 at 6:47 f m  Kommentera  

Konsten att stupa vid målsnöret

7 september 2016.

Bilden från en framgångsrik verksamhet…vi var ju så nära att ändå lyckas. Men som bekant…nära skjuter ingen hare. 14199167_1075154862568300_6978480314125201975_nNu har det gamla lokstallet i Herrljunga blivit traktorgarage…rälsen brutalt riven till alla stallplatserna…spåret till högkajen där vi kolade så många ånglok är också skattat åt förgängelsen…Likaså vändskivan är på gång att skrotas inom kort om ingen köpare hör av sig…allt som påminner järnvägsverksamhet försvinner nu i rask takt.

För några år sedan var det full fart kring den framgångsrika verksamheten…men förutsättningarna kom att ändras till vår nackdel i flera avseenden. Försäljningen av lokstallet…byte av huvudman..och det faktum att vår verksamhet på senare år motarbetades aktivt av ordföranden vid en broderförening i Göteborg försvårade självklart vår verksamhet avsevärt i många och långa stycken.

Vi inom Västergötlands Ånglokssällskap gör en sista kraftsamling…dags att flyttstäda vid lokstallet Herrljunga. Våra gamla personal utrymmen städas ur…köket omklädningsrummet, dusch och toalett allt rengörs.

Nu är den sista hyran betald till ägaren och Västergötland ånglokssällskap har under 8 månader lagt ut cirka 127.000 kr på hyreskostnader och renoveringen av SJ B 1267 i tron att vi skulle kunna rädda verksamheten kvar i Herrljunga…men uteblivna uppdrag för vårt ånglok SJ B 1267 gjorde sitt och någonstans gick smärtgränsen…att bara ha utgifter gick ju inte i det långa loppet…när en av de större tänkta uppdragsgivarna att hyra loket hoppade av i juni månad så var vårt öde i lokstallet defenitivt..vi stod helt ensamma och klarade inte att lägga ut mer pengar…så enkelt var det.

De sista åren kan man sammanfatta. De varit mycket smärtsamma för oss aktiva vid Herrljunga lokstall. Ständigt pendlat mellan hopp och förtvivlan känt en slags utlämnande ensamhet där vi många gånger inte kunnat påverka utgången av olika beslut som i grunden ändå påverkat oss och vår verksamhet kraftigt. Till detta också genom åren lagt ner tusentals arbetstimmar åt våra tidigare uppdragsgivare och för den svenska museitågsbranschen…vi var defenitivt värda ett bättre öde…men den krassa ekonomiska verkligheten var obarmhärtig…jo så beslutet att avveckla i Herrljunga känns dubbelt sorgligt.

Trots våra svårigheterna har vi ända in i det sista levererat…driftsättningen av ångloket SJ B 1267 som stod färdig här 28 maj 2016 blev ”Grand finale”.

Vi har således varit en levande praktisk verksamhet ändå in i slutet…som sagt, det gör denna historia än mer tråkig och det känns på något sätt orätt…för den svenska museitågsbranschen behöver ju utvecklas…inte avvecklas. Men vi ger inte upp! Västergötlands Ånglokssällskap kommer trots allt finnas kvar och nu får vi se vad framtiden har att bjuda på.

Men oavsett…vi städar lokalerna innan vi lämnar dem för att ända vår verksamhet vid lokstallet på bästa tänkbara sätt…och därmed göra ett så hedervärt avslut.

En sista bild på lokstallet sedan lämnar vi över nycklarna till ägaren…sådär då var det över.

Published in: Okategoriserade on oktober 14, 2016 at 8:48 f m  Kommentera  

Det fjärde ångloket är driftsatt.

Lördag 28 maj 2016.

Tänk att vi gjorde det igen…för den fjärde gången har vi satt ett ånglok under ånga vid Herrljunga lokstall.

Efter 6 månaders slit har vi nu driftsatt ångloket SJ B 1267. Under lördagen var det s.k ångprov av Inspecta till detta också trafik och löpduglighetsbesiktning av nämnda lokomotiv. Allt gick utmärkt!

 

Nu väntar vi bara på uppdrag för vårt ånglok…jo det har börjat hända saker…telefonen ringer…och ett och annat e-mail har kommit in med förfrågningar.

image

Published in: Okategoriserade on juni 6, 2016 at 9:07 f m  Kommentera  

Omtag…

Söndag 5 juni 2016

Ja då tänkte jag ta ett omtag med min blogg…

Published in: Okategoriserade on oktober 20, 2014 at 3:44 f m  Comments (2)  

Än leva gamla gudar!

imageFredag 12 april 2013.

Onsdag eftermiddag den 10 april 2013…Äntligen så rullade ångloket SJ E2 1092 för egen maskin ur lokstallet i Herrljunga. Den sista tiden har vi intensifierat jobbet med driftsättningen för att komma där vi är nu…men mycket jobb återstår innan loket helt kan tas i drift. Men som sagt vi är på väg…

Vi hade veckan innan provtryckt loket och gjort en första påeldning…allt såg bra ut. Vi var dock försiktiga och vi avbröt påeldningen med endast 2,4 kg på pannan den gången. Det var ett antal mindre åtgärder på loket som måste till innan vi kunde ta upp fullt ångtryckt.

På tisdagen 9 april gjordes de sista jobben innan vi kunde elda på igen…vi bestämde att det är lika bra att smida medans järnet är varmt…vi gör en ny påeldning dagen därpå…sagt och gjort.

En pinne i brasan

Vi började tidigt och påeldningen påbörjades åter med en mindre vedbrasa…där eldningen åter skedde största försiktighet. Efter ett par timmars eldning kunde vi känna att vattnet i pannan nu började bli varmt (50-70 grader)…och vi kunde forcera eldningen en aning.

Ytterligare några timmar senare kunde vi höra det välkända ljudet av hur vattnnet sjuder i pannan…nu var det på gång. Som kom åter ögonblicket där manometernålen lättade på SJ E2 1092.

Tre pinnar i tendern

Samtidigt med påeldningen fyllde vi tendern med vatten. Till att börja med såg det bra ut…men efter ett par timmar hördes ett skvalande ljud…ehhh…njaee det var inte så farligt. Det läckte vatten ur skruvhålen från den saknade tillverkningsskylten…och tre små vattenstrålar strilade ut på baksidan…Rolf Sand såg snabbt till att tälja några mindre träpluggar för att stoppa i hålen…det gjorde susen. Men visst skulle det vara bättre med en tillverkningsskylt på tendern istället…vi skulle bli minst sagt glada om den saknade skylten (SJ C 1003) kom tillbaka på tendern…

Trycket stiger

Ångtrycket steg sakta men säkert…nu var trycket 6 kg och det vara dags för fuktionsprov av injektorer och luftpump. Det var mycket vatten i pannan så vi började med att prova luftpumpen…men det var lättare sagt än gjort. Luftumpen ville inte vara med…ett slag och så stannade pumpen i uppläge, vi stängde av ångan och efter ett tag åkte kolven ner i ändläge. Nytt försök samma resultat…

Nu plockade vi ner allt som gick att plocka ner för tillfället…sliden till ångfördelningen kontrollerades rengjordes och smörjpressen till pumpen visade att olja gick fram och smorde som den skulle…pumpregleraren fick också en extra tillsyn…ventilhusen demonterades rengjordes grundligt med tryckluft och trasa. Efter rengörning och en extra smörjning av cylinderolja så monterade man ihop allt…men luftpumpen ville ändå inte fungera riktigt. Vi tar en fika och tänker på saken…

Timmarna gick och snart började säkerhetsventilen att väsa… ojdå, 11,4 kg visade ångmanometern. Kanske dags för funktionsprov av injektorerna också. Här gick det betydligt bättre…injektorerna fungerade direkt. Men man behövde göra en liten procedur innan man tog in vatten i pannan. Det gällde att först spilla ganska mycket vatten på båda injektorerna. Har nu loket stått stilla så länge så fanns det stor risk att en mängd skit fanns i rören som man inte ville ha in i pannan. Denna åtgärd var rätt och riktig visade det sig…spillvattnet var först mjölkvitt för att sedan gå över i rostrött och efter si så där 20-30 sekunder kom klart vatten ur spillröret. Ett enkelt handgrepp på vattenkiken så tog injektorn direkt.

För egen maskin

Nu kom sanningens minut…skulle loket röra. Med ett stadigt grepp om regulatorn öppnade jag försiktigt…ett pysande ljud hördes…vattenångan spred sig inne i lokstallet…lite mer pådrag på regulatorn…ändå mer ånga…det pysande ljudet ökade…så rörde sig loket…efter 42 års törnrosasömn hade SJ E2 1092 äntligen vaknat till liv igen. Sakta, sakta kördes loket ut ur lokstallet. Än leva gamla gudar!

Published in: on april 12, 2013 at 11:54 f m  Kommentera  

Ett mångårigt arbete helt förgäves?

Torsdag 27 december 2012

Så är snart detta året slut också. Hur har detta jvg-museala året varit för mig då? Ja, man kan nog säga att det varit ett år som pendlat mellan hopp och total ovisshet. Vad pratar jag om då…jo, självklart den 8-åriga jvg-museala verksamheten i Herrljunga lokstall. Som de flesta känner till så är nu lokstallet till salu. Inom någon vecka får vi veta vem som får möjlighet att köpa lokstallet. En liten summering och en historisk bakgrund samt några personliga tankar till den nuvarande verksamheten och situation kanske därför kan vara på sin plats. Vill du kommentera i min blogg i detta ärende så är du varmt välkommen att göra det.

 

De första åren

 

Det var i oktober/november år 2005 som ett gäng ångloks-entusiaster med mångårig erfarenhet av ånglok fick idén att starta en järnvägsmuseal verksamhet i det gamla lokstallet. Lokstallet hade hyrts av dåvarande banverket, men nu skulle man upphöra med sin uppställning maskiner för banunderhåll i Herrljunga.

 

Vi tog kontakt med Sveriges järnvägsmuseum i Gävle för att inleda ett samarbete kring driftsättningen av det gamla avställda ångloket SJ B 1038 inför Järnvägen 150 år. Vi kunde snabbt konstatera att det fanns ett stöd från Sveriges Järnvägsmuseum för vår tänkta verksamhet. Vi fick nu möjlighet att flytta in i lokstallet. Men först behövdes en ganska omfattande interiör ordnings-ställning och enklare renovering av lokstallet. Här lade vi ner många timmar för att få lokstallet anpassat till vår nya verksamhet. Till detta transporterades också ångloken SJ B 1038 och SJ E 902 ner till Herrljunga lokstall.

 

Otroligt nog kom allt fler frivilliga till vår nystartade verksamhet. Vi kunde under våren 2006 glädjande konstatera att vi var ett 15-20 tal frivilliga hade anslutit sig i arbetet kring driftsättning B 1038. Under juli månad samma år så hade arbetet kommit så långt att det var dags att sätta loket under ånga. Allt gick bra! Efter provkörning så stod vi nu redo att medverka med ångloket på det stora jubileums-firandet i Gävle.

 

En positiv fortsättning

 

Efter den lyckade medverkan med ångloket SJ B 1038 så fanns det givetvis önskemål att fortsätta vår verksamhet i Herrljunga lokstall. Hösten 2006 så formades/bildades Järnvägsmusei vänner i Herrljunga. Flera andra normalspåriga järnvägsföreningar då bland annat Bergslagarnas Järnvägssällskap (BJs) och Nässjö Järnvägsmuseum (NJ) kom också att hyra in ånglok med personal från just Herrljunga lokstall. Året 2007 blev det än mer intressant för oss. Då kom Nässjö Järnvägsmuseum med sitt ånglok SJ A5 1545 till lokstallet. Tanken var att vi i samarbete med NJ skulle köra ångtåg på Kinnekullebanan. 

 

Resultatet blev fyra mycket trevliga dagar av öppet Hus i lokstallet och ångtågsresor mellan Herrljunga-Lidköping. Vi hade fått blodad tand…den nystartade verksamheten fungerade mycket väl. Fler och fler uppdrag åt både Sveriges Järnvägsmuseum och andra jvg-museiföreningar kom nu till stånd. Ett återkommande uppdrag för oss i Herrljunga var att medverka med SJ B 1038 vid Sveriges Järnvägsmuseum evenemang i Ängelholm. Flera andra normalspåriga järnvägsföreningar kom att använda hyra in ånglok med personal från just Herrljunga lokstall.

 

Under åren 2008 och 2009 gjordes flertal lyckade ångtågsutfärder både i Småland, Västergötland och Skåne. Samtidigt gjordes ett kontinuerligt arbete i lokstallet med driftunderhåll. En av de mer intressanta uppdragen genom åren var uppgiften att låta oss sköta provtryckningen och ångprovet inför driftsättning av det gamla beredskapsloket SJ E 902. Detta ånglok hade som bekant stått stilla sedan år 1971. En fantastisk känsla för oss alla i Herrljunga att se detta ånglok under ånga igen efter så många år i dvala. Man kan så här i efterhand utan vidare konstatera att tusentals timmar har lagts ner av frivillligarbete för att hålla denna livaktiga verksamheten i lokstallet igång. 

 

Från Banverket till Trafikverket

Under året 2010 förändras en rad saker för Sveriges Järnvägsmuseum. Banverket går upp i det nybildade Trafikverket. Vi förstår snart att det även innebär förändringar för oss i Herrljunga. I samtal mellan SJVM och oss i Herrljunga får vi reda på att tyvärr det inte finns ekonomiskt utrymme för att fortsätta hyra lokstallet. Det måste till någon annan lösning. I dessa samtal får vi också veta att Sveriges Järnvägsmuseum ser att vår verksamhet som mycket positiv och helst ser att verksamheten i nuvarande utformning blir kvar, fast med en annan huvudman.

 

En av de järnvägsföreningar som vi i Herrljunga samarbetat med genom åren är Nässjö Järnvägsmuseum. En som vi ser det, seriös aktör som varit lätt att samarbeta med i alla avseenden. När nu vi kom att byta huvudman så var därför valet av Nässjö Järnvägsmuseum helt naturligt. I treparts samtal kom vi sedan överens att NJ skulle ta över den järnvägsmuseala verksamheten i Herrljunga.

 

För Nässjö Järnvägsmuseum har det varit viktigt att utveckla praktiska kunskapen och arbetet kring ånglok. För oss i Herrljunga var det viktigt med en seriös huvudman med eget trafiktillstånd och organisation. På det här sättet vann båda parter på denna sammanslagning av de båda verksamheterna

 

Nässjö Järnvägsmuseum tar över

 

Vid halvårskiftet 2012 tog Nässjö Järnvägsmuseum över verksamheten från Sveriges Järnvägsmuseum i Herrljunga lokstall. Vi i Herrljunga var mycket nöjda att man tagit hänsyn och brytt sig om vår verksamhet. Som en av de första åtgärderna hämtades beredskapsångloket SJ E2 1092 från Torsby (Oleby) till Herrljunga lokstall. Till detta köptes också en gammal Co13-vagn som också transporterades ner till Herrljunga. Det blev en positiv rivstart i vårt samarbete med NJ. Omedelbart påbörjades jobbet med att driftsätta detta ånglok. I skrivande stund är E2 1092 i princip klart för provtryckning och ångprov.

 

Orosmoln

 

Samtidigt som vi nu påbörjat vår nystart så aviserade trafikverket att man avsåg att försälja lokstallet i Herrljunga. Självklart blev vi mycket oroade över detta. Vad skulle nu hända?

Än mer oroade blev  vi när en annan västsvensk normalspårig järnvägsförening plötsligt tar kontakt med Herrljunga kommun och Trafikverket med intresseanmälan att ta över lokstallet. Utan att nämna ett ord för oss eller NJ…förvisso har vem som helst rätt att ringa och visa ett intresse…men i det här fallet inte direkt schysst hanterat mot Nässjö Järnvägsmuseum. För oss frivilliga i Herrljunga kändes det hela som stort svek…då inte  bara mot NJ, utan egentligen mot hela den svenska museitågsbranschen…för så här gör man väl inte mot varandra inom museitågsrörelsen? Eller gör man det? Tänk tanken om det varit tvärtom att någon från NJ ringt den västsvenska kommun där denna förening verkar i samma ärende…ja tänk, hur skulle det se ut…här har den ansvarige som ligger bakom denna smutsiga hantering gått för långt…vi har vidtagit nödvändiga åtgärder genom Järnvägshistoriska riksförbundet JHRF.
 

 

Strax innan det gamla året är slut så får jag reda på att västsvenska jvg-föreningen som från början visat stort intresse att ta över lokstallet nu plötsligt hoppat av och inte lämnat in något anbud. Men för den skull är inte faran över får vi snart erfara. Dessvärre agerar samma person i en annan skepnad…nu jobbar han för en kommersiell jvg-aktör (tillika sammarbets-partner till samma västsvenska järnvägsförening som tidigare visat stort intresse) lagt ett bud.

 

Personen ifråga verkar inte sky några medel och med en sällsynt illvilja försöker han få bort vår ångloksverksamhet i Herrljunga.

Ska lokstallet utnyttjas kommersiellt måste det till stora ombyggnader/tillbyggnader med stora ekonomiska investeringar som följd den saken är klar. Som lokstallet idag ser ut går det inte att använda för exempelvis personvagns-underhåll. Lokstallet är helt enkelt inte ändamålsenligt och för litet med sina 18 meter långa spår under tak.

Skulle nu Nässjö Järnvägsmuseum möjlighet att köpa loss lokstallet kommer vår verksamhet bli kvar, det råder det inget tvivel om.

Men som sagt vad händer kortsiktigt om någon kommersiell aktör tar över lokstallet? Kommer vår jvg-museala verksamhet finnas kvar? Eller kommer den västsvenska jvg-föreningen (som från början visat stort intresse) att i sin tur att hyra av det kommersiella jvg-bolaget inom ramen för deras samarbete? Frågorna (både långsiktiga och kortsiktiga) från vår sida är självklart många.

Har vårt mångårigt frivilliga arbete inom den svenska museitågsbranschen varit helt förgäves? En sak är klar…vi frivilliga i Herrljunga som byggt upp nuvarande verksamhet är påtaglig oroade över den nuvarande utvecklingen. Men snart får vi veta…

 

 

 

 

 

Published in: on december 27, 2012 at 1:38 e m  Comments (3)  

Som vanligt igen…

Torsdag 11 oktober 2012

Efter några riktigt trevliga dagar vid Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, så är allt som vanligt igen. Det är alltid lika intressant när man får möjligheten/förmånen att medverka och jobba bakom kulisserna. Ni vet det där som ingen ser…det där vardagsjobbet som måste göras för att en verksamhet ska fungera. Man får verkligen en känsla över hur mycket jobb som görs i det tysta på Sveriges Järnvägsmuseum när man ser det hela inifrån. För mig som är intresserad känns min medverkan vid Sveriges Järnvägsmuseums vardag som ett previlegium som gör mig väldigt glad och faktiskt lite stolt.

Men som sagt nu är allt som vanligt igen…mitt vanliga lokföraryrke gör att det bär iväg söderut från Möndals nedre med godståg 41973 vid 23-tiden igår kväll. Man känner verkligen att hösten är här nu… redan när jag åkte till jobbet var det någon minusgrad…Nu väntar kyla och mörker några månader…burr…det känns lite motigt ska erkännas.

Men trots allt, denna godstågskörningen var det ändå en behaglig resa ner mot Skåne…åkte genom en stjärnklar natt. Där satt jag o körde och spanande mot himlen efter stjärnfall genom lokfönstret, radion skvalade som vanligt…kaffe o smörgås. Sedan ett längre tjänstesamtal med min kollega på godståg 41972 som var på väg norrut mot Göteborg…svisschhh…strax innan Varberg möter jag 41972…jag o mitt godståg klättrar upp mot Apelviken…genom skärningen och ner mot Hamra…mer kaffe. Jag börjar märka att det är minusgrader ute rimfrosten på kontaktledningen skapar ett skådespel genom sina vit-blåa ljusbågar.

Som vanligt får man mycket tid att tänka, där man sitter själv i sitt lok. Ganska skönt att ha denna tid för eftertanke. Strax efter Hässleholm ser jag hur månen går upp vid horisonten…en stor guldgul månskära uppenbarar sig…det tar inte långt tid för än den vandrar upp på himlen och blir mindre o ljusare…jo, höstnätterna kan också vara ganska magiska.

Nu rullar jag in på Malmö godsbangård klockan är 02.25…samma procedur som vanligt…avkoppling av vagnar. På bangården är det full aktivitet…godståg som kommer, godståg som går…växlingen drar sina växlingsdrag över rangervallen. Tröttheten smyger sig på…men den kylslagna promenaden på bangården gör att man piggnar till igen. Sedan går resan ändå längre söderut…mot Trelleborg. Här hänger jag av mina resterande vagnar och går med loket till spår 1 vid stationen. Hela Trelleborg sover…allt är stilla i staden när jag cyklar till överliggningen.

 

Published in: on oktober 11, 2012 at 10:18 f m  Comments (2)  

Det där med tiden…

Torsdagen 27 september 2012

 

Tiden…varför räcker inte tiden…Förr om åren hade jag på något sätt obegränsat med tid…så kändes det i allafall. Numera är tiden en bristvara…men Per-Åke….f-n nu sitter jag här framför datorn igen…jag har inte tid… 

Published in: Okategoriserade on september 27, 2012 at 12:43 e m  Kommentera